Hem > Kalender > Surfski 2014-08-07 > Turberättelse

Turberättelse

Vandrande pinnar Av: Birger G, Surfski 2014-08-07

Turberättelse Bildspel helskärm Bildalbum (7) Se alla turer (2059)
Dela på:

 
Större karta i separat fönster Distans: 14 km  

Hej det var länge sen, säger jag när jag passerar runt hörnet på Ladan där Fredrik, Josefin och Marie väntar. Strax ansluter Lena och Martin också till denna fullbokade tur.

När jag la ut den fanns det fem V8:or därav fem platser, men nu finns bara fyra i Ladan och alla vill som vanligt paddla V8, själv har jag redan bestämt mig för att testa V10 Sport för första gången. Vilket kanske är dumt eftersom jag inte paddlat Surfski på, få se nu, 11 månader, men den ska ju inte vara lika rank som V10. Fredrik offrar sig på en V6 så lugnet lägrar sig på trädäcket.

Eftersom jag inte paddlat särskilt mycket i år, då jag haft en trasslande höft, eller rättare har en trasslande höft (artros), så har jag kommit av mig lite vad gäller rutiner och utrustning men det faller snart på plats.

De andra ger sig av en efter en, jag väntar till sist, hur var det man klev i en Surfski nu igen? Ja just det, ner med fötterna först och sen en hand mitt bakom sitsen, puh!

Vevar ut ur Husarviken mot de andras ryggar, och V10 Sport är en angenäm upplevelse, inte alls lika opålitlig som V10, men ändå påtagligt livligare än V8, en ny favorit.

Dags för att besvara turens första fråga: Vart hän? Mot Stora Värtan, sikta på den gröna pinnen. Vi glider ut på blanka vatten ytor och med en svag vind i ryggen som gör kajakerna nyvallade. En motor båt fräser runt med en vattenskid åkare.

Vi paddlar förbi de höga klipporna på nordvästra Lidingö, några lapar sol, bland annat ett par som parkerat sina kajaker på en intill liggande strand. Det är varmt, och skönt.

Vi stannar för en efterläntad vattenpaus vid båtklubben innanför Strömsö. Jag doppar kepsen i vattnet för att svalka ner mig. Vi petar vidare mot den röda pinnen för att runda Storholmen.

När vi passerat restaurangen vid den sydöstra udden tar vi en ny vatten paus när vi glider ut i kvälls solen igen. Fy f-n va bra vi har det! Sådana här sommar kvällar förstår man plötsligt helt förbehållslöst varför man håller på med det här, och förundras över att man inte gör det oftare, eller hela tiden.

När vi kommer runt Storholmen möter den västliga vinden oss, och vi får lite svalka från den stora klimat anläggningen. När vi åter närmar oss Strömsö blir Martin lite badsugen och övar på lite remount.

När vi på nytt passerar Tranholmen och ska ta sikte på den gröna pinnen, så är den som vanligt svår att finna från det här hållet, men denna gång lyser den ovanligt länge med sin frånvaro. Så pass länge så vi inser att vi helt enkelt inte kommer få syn på den igen, eftersom den inte står där längre. Den är helt enkelt borta. Hoppas bara inte att det är vattenskidåkaren som är orsaken.

Vid Husarvikens mynning ubryter badeufori och det remountas både här och där. När vi åter tar oss in i viken finns en rutin som jag inte har glömt, spurt ända in i kaklet. Det går rätt fint till att börja med, river upp frekvensen både i paddel, hjärta och andetag. Men med hälften kvar känns det att man är allt annat än vältränad, det rosslar och väser i den stackars luft strupen som ska försöka syresätta det blod som hjärtat desperat försöker skyffla ut i musklerna. Frekvensen sjunker och det är bara genom att fälla ut hornen jag undviker att stanna upp helt innan jag passerat sista båten i båtklubben.

Men det är oerhört skönt att vara tillbaka igen, vid Ladan, med klubben, och i kajaken. Hoppas bara höften hänger med. För ni hänger väl med?





Första   Föreg.   TURBERÄTTELSE 1473 (2048)   Nästa   Sista