Upp i ottan för att möta våren, inte i Södertälje men väl vid slussen.
Noll kilometaren Charlotte börjar tejpa fingrarna redan på bussen.
I Fagerdala väntar Kerstin med fika och hembakad mandelkaka med sylt och grädde, härligare start får man leta efter.
Kerstin hjälper oss sen att få ner alla prylar till stranden, tyvärr bestämer sig även regnet för att göra oss sällskap precis när vi kommit utanför dörren.
I obefintlig vind och lätt regn ger vi oss iväg, vänsterfoten vill tryckas i botten för ostlig kurs, men den vänstra hjärnhalvan får bestämma så det blir tvåa, sjua, nolla på kompassen.
I fyra nyanser av grått färdas vi sen hela dagen, för det mesta är det uppehåll men till och från lite regnstänk.
Ett meditativt lugn följer oss på vår färd västerut, det är som om naturen håller andan. Knappt en krusning på vattnet, bara bogvågen på kajaken i ögonvrån.
Småbåtarma ligger som strandade valar längs stränderna, som om en tidvattenvåg just passerat och lämnat allting rubbat ur sitt läge.
Ingen aktivitet råder, mer än vid Ingarövarvet där några tappra försköker blänka upp matt gelcoat till nyskick inför sommarens solblänk.
Ute på Baggen får vi sällskap av lite vind och ser några båtar. Vi lunchstoppar i lä på Sumpholmen, det droppar precis när vi kliver ur men resten av lunchen råder uppehåll.
Vi använder sen Sumpholmen som rundningsmärke innan vi tar sikte mot Baggensstäket. När vi kommer runt hörnet på Sumpholmen så är klipporna fulla av sjöfågel, trutar och måsar om vartannat. Helt tysta, som i andakt.
I Baggensstäket möts vi av en fantastisk konsert ibland träden, trots det lätta regnet så flöjtar koltrastarna för fullt. Det är ju vår så de har väl helt enkelt inte ro i kroppen att vänta ut gråvädret längre.
Men inga människor i sikte. Är väl en typisk IKEA söndag. Känslan är lite som att pesten eller en neutronbomb slagit ut allt levande väsen, och endast vi två är kvar. Bara Saltsjöbanans rolösa skrammel avslöjar att civisilationen fortfarande fungerar.
I Skurusundet känner jag hur mycket lättare det går när man har en kajak vid sin sida då kilometer börjar läggs till kilometer.
För att Charlotte ska bli rejält uppvärmd tar vi och brakar igenom Fjäderholmarna oxå. Är även lite roligare än att tugga på utmed Lidingösidan. Sen är ju fördelen att man får se den underbara ännu tidigare. Alltså Lidingöbron.
6 timmar och 40 minuter efter att vi startade i Fagerdala halkar vi iland vid Ladan. Vi har inte legat på särskilt hårt, ändå har det gått rätt fort, visserligen ingen vind som bråkat, men ändå. Hatten av Charlotte.
