...eller "K2, granar och oglögg" kär tradition har många namn. Lätt nonchalant sådär mest som av en slump lägger jag i luften en fråga om någon vill paddla K2. Nu när Lotta nappar på förslaget så kan ju inte jag vara sämre så jag offrar mig och sätter mig i K2:an ;-D.
Lussepadlingar ska ju självklart ske i city så vi petar på genom Värtahamnen och det är med återseendets glädje som vi paddlar i Djurgårdsbrunnskanalen. Samtidigt är ju denna kanal en riktigt mysigt lyckopiller där man alltid vävs in av beundrande blickar. Vid gamla klubbryggan vid Sjöhistoriska tar vi en varm choklad och mackpaus. Med fyllda magar petar vi oss först runt den lilla ön som ligger före Djurgårdsbron innan vi sätter sikte på Nordens ljus där vi förra luciapaddling bjöds på glögg, men i år lyser glöggen med sin frånvaro och Nordens ljus är inte ens tänt. Tänd är dock Stenbecksgranen med pepparkaksgrisen Thyra. Vid överfarten vid Gröna lund får så äntligen lite adrenalinpåslag när vi får hantera en Djurgårdsfärja som precis avgår från Grönan. Vi lugnar nerverna med en mjuk passage under lilla grönanbron och vidare genom Beckholmskanalen som alltid är gudomligt härlig. Utsidan av Djurgården bjuder på lite skön motvind som följer oss även in i Värtahamnen. Sammanfattningsvis så är detta den luciapaddling med mest sång även och textminnet var olika starkt hos olika paddlare och minnet var olika glest av olika traditionella sånger. Det synes även stå helt klart att man sparar kraft och får därtill en högre fart även om man bara petar med paddeln när man sitter i en K2:a. Var det rätt uppfattat Lena och Birger?
