Hem > Kalender > Havstur 2014-08-07 - 2014-08-14 > Turberättelse

Turberättelse

Surfski till Åland & tillbaka Av: Magnus F, Havstur 2014-08-07

Turberättelse Bildspel helskärm Bildalbum (39) Se alla turer (2058)
Dela på:

 
Större karta i separat fönster Distans: 218 km  

Dag 1: torsdag 7/8

Att köpa ny oprövad utrustning inför turer på otrampad mark är generellt ingen bra idé. Ändå gör jag det. Min klockarmbandskompass som väger fem gram är troligen inte optimal för att navigera över Ålands Hav. Gps har jag aldrig känt något behov av.

Det visar sig att den nya kompassen behöver devieras = justeras. Efter två timmars fippel betraktar jag nyinköpet som en slags slumpgenerator. Om jag skall komma iväg och hinna hem innan jag måste jobba är enda sättet att tills vidare ignorera problemet och sjösätta.

Jag bär mat, vatten, nödvändig utrustning (dvs inget onödigt) och en Epic V8 omgångsvis de tre hundra metrarna hemifrån till vattnet på Östra Bosön på norra Lidingö.

Sen start, klockan är 14:15, men positivt är att utrustningen är noga genomgången och bra packad. Den nya kompassen jag monterat bortom styrpedalerna visar helt fel. Femgramskompassen är däremot lika pålitlig som den alltid varit:

Äntligen på väg!

Vi, det vill säga min Epic V8 Performance och jag, blåser fram i lätt medvind. Vi passerar Vaxholm och strax väster om Lindalssundet ser jag en båt som verkar lovande. Besättningen verkar också lovande. Ett par som verkar trygga med sig själva, med varandra och båten. Jag hälsar på kvinnan och spurtar in i aktersvallet och lägger V8:an på vågen. Min gissning stämmer, mannen vid ratten gasar inte och svänger inte. Tittar bakåt gör han inte heller.

Kvinnan håller upp sju fingrar. Vi (V8:an och jag) surfar alltså fram i 7 knop = 13 km/h. Definitivt godkänt, inte minst med tanke på att jag lyckas hänga kvar i 56 minuter.

Surfskin jag paddlar är för övrigt en Epic V8 Performance i standardutförande med ett Epic surfroder. Ingen packlucka är monterad.

Vi möter Vaxholmsbåtar och andra större båtar som plogar upp rejäla svall. Föraren framför mig kör mjukt och fint: saktar ner och svänger när svallen gungar deras båt. Under alla dessa manövrar lyckas jag ligga kvar, även när min nedförsbacke kompliceras av svall från alla möjliga håll. Tjugo års surfande med VKV Offshore sitter i ryggmärgen och med V8:an är det ännu lättare. 

Naturligtvis lyfter jag lite på kepsen till hälsning när vi passerar andra båtar :-) 

Vid Lillholmarna öster om Grinda, drygt tolv kilometer öster om där jag klev på vågen, är paret tyvärr framme vid sin natthamn. Jag fortsätter konventionellt.

Sex timmar och femton minuter sedan sjösättningen på Lidingö har jag avverkat 49 km. Jag kliver iland och sätter upp Hillebergtältet på släta hällar med naturlig utsikt.

Dag 2: fredag 8/8

Paddlar ut till handelsboden på Rödlöga och köper en kopp kaffe och hallonpaj. Toppar med en halv liter glass. Mina matförråd är välfyllda hemifrån: tjugosex matportioner och trettio bars (allt detta finns att köpa i Kajakspecialistens butik). När jag fyllt på vattendepåerna trycker jag vidare ut mot Söderarm och tältar åter på släta hällar med naturlig utsikt.

Dag 3: Lördag 9/8

Paddlar downwind över Ålands Hav i ca 1 m/s :-) Vältajmat! Man känner sig, och är, väldigt liten när man inte ser land åt något håll. Speciellt om man funderar på allt som kan gå fel.

Den nyinköpta kompassen är nästan oanvändbar, jag sätter min tillit till femgramskompassen. Jag har två och de visar likadant.

Det finns inget att sikta mot, bara fri horisont. Håller intensiv koll på kompasserna. Det här är fel yta att paddla slalom på.

Fyren Flötjan kliver sakta upp över horisonten

 

Går in nära Flötjan eftersom jag ofta ser säl där, men den här gången är det sälfritt. Pumpar vidare mot Lågskär och ankommer 3:53 efter departure från Söderarm. 

Två väldigt avslappnade paddlare möter mig. Vilken osannolik händelse. De är ornitologer som tillbringat en vecka på Lågskär. Jag lånar dem min telefon och de tar ett kort. De välkomnar mig att kliva iland.

Ornitologerna är mycket trevliga. De bjuder på två liter vatten och visar mig in i den forna fyrvaktarbostaden. Jag har varit på Lågskär ganska många gånger, men aldrig in i den här byggnaden.

De berättar att tapeterna är nya, de sattes upp i samband med en filminspelning för ett par år sedan. Märkligt nog paddlade vi rakt in i den filminspelningen förra gången jag var här med några medlemmar

Vind från syd kliver in på scenen. Tajmingen är perfekt. Dags att lämna Lågskär.



Vågorna bygger successivt upp i storlek, jag småsurfar norrut. Lagom till att solen närmar sig horisonten upptäcker jag en två meter bred sandstrand. Surfskis är inte utvecklade för vår hårda skärgård, så när jag ser V8:ans hemmiljö kliver jag iland direkt. Efter rutinmässig tvätt av kropp och kläder sätter jag upp tältet. Även denna gång på släta hällar och med naturlig utsikt.




Dag 4: Söndag 10/8 

Vaknar till en väderprognos som inte är idealisk, men verkligheten får avgöra, så jag packar ihop och petar ut bland vågorna. Det gungar ganska rejält snett framifrån, men V8:an går otroligt mjukt och fint i vågorna. Jag vill undvika vågor som kastar sig mot däckslasten från sidan. Vinklarna funkar, jag kan hålla optimal riktning (nordväst). Trodde jag skulle behöva hoppa mellan öar, men det funkar bra att klippa uddarna fågelvägen.

Trots vågornas storlek är det förvånansvärt lite vatten som kliver över kanten på V8:an. Det märks väldigt tydligt att de som designat den här surfskin vet vad de håller på med. Det är mycket uppenbart att Epic V8:a inte är en skrivbordsprodukt endast designad i en dator. Här finns många, många års erfarenhet bakom alla detaljer. Detaljer som inte syns. De bara funkar.

De väderprognoser som fanns innan jag startade turen var mycket entydiga: om jag kommer över till Åland skulle det bli svårt att paddla över till Sverige. Vinden gissas ligga på 10-15 m/s många dagar i sträck. De som jobbar med att gissa väder har fortfarande samma scenario som gissning nr 1.

Men man kan inte lyckas om man inte försöker och försöka kan man bara göra om man är på rätt plats vid rätt tillfälle. Så jag satsar på att paddla ut till Signilskär och vänta på ett lämpligt tillfälle att paddla tillbaka till Sverige.

Kikar på kartan efter en plats att bunkra vatten på fastlands-Åland innan jag paddlar över till Signilskär. Hittar en trevlig tjej som hjälper mig att fylla mina vattenförråd och paddlar därefter ut mot Signilskär. Då vet jag inte att jag kommer ligga inblåst i tre och ett halvt dygn (..en halv vecka..).

Undviker hamnen på sydsidan vid ornitologstationen eftersom jag inte vill vara inblåst i 15 m/s sydlig vind på en sydlig udde. Hittar en inbuktning på nordsidan som är full av stenar. Stenarna i vattnet är hala av tång.

En skylt undertecknad Landskapsregeringen på Åland förkunnar att detta är ett naturreservat. Det står inte om man får tälta, men jag ser inget vettigt alternativ, så jag kliver iland. Det kommer, som alltid, inte att synas några spår av min vistelse när jag lämnat ön. Jag googlar senare upp att naturreservatet bland annat inrättats för att stora fartyg inte skall köra på grund i arkipelagen, det kan ju resultera i oljeutsläpp. V8:an kommer garanterat inte att släpa ut någon olja :-)

Att dra upp surfskin på land är som vanligt uteslutet. Att bära upp den med last är omöjligt pga vikten. Att lägga utrustningen i vattnet och bära upp surfskin är inte heller någon bra idé. Att lägga upp utrustningen på land är svårt utan att skrapa surfskin mot land. Men det går. Med metodisk försiktighet får jag upp allt på land utan att halka, skrapa, ramla eller tappa något.

Sätter som vanligt upp tältet på släta hällar med havsutsikt. Surfskin lägger jag upp och ned i en tjock bädd av ljung med aktern mot den förväntade vindriktningen. Sedan tynger jag ned den lite med platt, spikfri drivved. Den ligger nära en låg klipphäll som torde reducera vinden rejält. Jag har sett en surfski blåsa iväg i svaga vindar. I 10-15 m/s kan mycket hända och jag vill inte bli skeppsbruten.

Dag 5: Måndag 11/8

De som jobbar med att gissa väder tror att vinden efter lunch skall nå 15 m/s och få sällskap av regn och åska. Vinden förväntas lugna sig på lördag, dvs om fem dagar. Jag inventerar mat och vattenförråd. Det är måndag. Mina förråd räcker till torsdag, kanske till halva fredagen. Vad händer om jag inte kan paddla förrän på lördag? Orkar jag paddla över Ålands Hav om jag inte har mat och vatten? Knappast.

När jag var på Lågskär trodde ornitologerna där inte att det finns ornitologer på Signilskär nu. Men om det gör det, är det nog ganska sannolikt att de åker hem nu på förmiddagen. Det skall blåsa 10-15 m/s i flera dagar och jag gissar att det är ganska dåliga förutsättningar för fågelskådning. Dessutom kanske den båt de färdas med inte kan hantera det hårda vädret.

Jag går mot den sydliga udden med en liten ryggsäck. Det är värt en chansning. Om några ornitologer är på väg att lämna ön kanske de har lite mat att sälja?

Signilskär är en väldigt stenig ö. På flera platser finns rester av finska eller ryska försvarsanläggningar. Stora vassa stenar ligger huller om buller. Jag går mycket försiktigt i mina minimalistiska skor. De väger 55 gram styck. Sulan är tunn som kartongen i ett cornflakespaket. Ögonen letar hela tiden efter huggorm. Jag ser bara en.

Vid ornitologstationen står två män. Intill sig har de väskor och lådor. De skall lämna stället om en halvtimme på grund av det inkommande vädret. Jag köper både mat och vatten av dem. Tack Timo och Antti!

Efter lunch brakar det loss. Regnet smattrar och vinden sliter i tältet. Det är alltid lika fashinerande hur bra man har det i ett tält i sådana här förhållanden. Hur kan så mycket skydd få plats i en så liten påse? Jag känner mig väldigt hemma och sover större delen av eftermiddagen. Vädret lugnar sig mot kvällen.

Tältet jag använder är ett Hilleberg Enan (det släpps på marknaden 2015). Det väger bara 1,1 kg och blir väldigt litet när det packas ihop. Det passar mitt användningsområde perfekt. Det är inte självstagande, men förvånansvärt lätt att resa på klipphällarna. Och kvar står det också :-)

Jag övervägde ännu lättare boende-alternativ inför turen, men insåg fort att det inte är ett bra val för mig. Jag är mycket nöjd med mitt val av Enan. Man är ofta utsatt på havet och när jag kliver iland vill jag ha en plats där jag kan slappna av helt och få välbehövlig vila, både fysisk och psykisk.

En enstaka natt med dålig sömn kan jag kanske hantera, men eftersom jag är ute en vecka behöver jag ett fullgott skydd mot bitande rödmyror och mygg. Och väder naturligtvis. När det gäller väder räcker det inte bara att boendet "förmodligen kommer att funka". Jag vill VETA att det kommer funka. Tältet är väldigt lätt att resa och jag lever bra i tältet. Det är litet. Men det är tillräckligt. Med god sömn följer ork, kloka bedömningar och inte minst trivsel.

DAG 6: TisDAG 12/8

Solen skiner, det är varmt. Och blåsigt. Jag vilar på förmiddagen. På eftermiddagen går jag ett varv runt ön. Havet är vitt. Jag är den enda människan här, men får finns det gott om. Jag pratar högt med dem för att inte skrämma dem när jag tassar fram i mina cornflakestofflor. Men de är ju får, så de sprätter ändå förvånat till när jag närmar mig och ställer sig och stirrar.

Människor som tidigare bodde på ön har här och där staplat drivved på tork. Det är många år sedan, veden är solblekt sedan länge. På en klipphäll står en ilandspolad tjock-tv. Det är tråkigt att se. Hur tänkte människan som kastade tv:n i havet?

Resten av dagen ligger jag i tältet och vilar. De som jobbar med att gissa väder trodde en period att vinden skulle lugna sig en stund på fredag, men nu gissar de att det dröjer till på lördag.

Mat- och vattenförråd inventeras igen. Jag måste börja ransonera både mat och vatten. Det är inte ett förstahandsalternativ att paddla mot Eckerö på västra Åland och ta en färja till Sverige.

I kvällsmörkret ser jag ett åskväder över Åland.

Dag 7: onsdag 13/8

Ligger i tältet hela dagen. Lägger liggunderlaget över mig för att skydda kroppen mot solvärmen. Vinden tar då och då ett rejält grepp om tältet och ruskar om. Ibland kommer en regnskur.

Jag funderar på vad som passar mig bäst: att äta två fulla mål mat om dagen eller tre reducerade? Jag stänger ned kroppen på sparlåga. Ligger stilla. Går bara ut för att kissa.

Ibland hör jag bräkande får. Tankarna flyger och far: en blöt ylletröja (jag har ingen ylletröja med mig) är betydligt tyngre än en torr. Hur mycket väger ett blött får jämfört med ett torrt får?

Innan jag somnar på kvällen konstaterar jag att jag klarat mig på 1,5 liter vatten under dagen. Vätskeintaget har kompletterats med tomater och gurka som jag köpte av ornitologerna Timo och Antti, så jag har nog fått i mig ungefär två liter vätska. Har inte huvudvärk. Sparlågan tycks fungera. En kort stund funderar jag på om hjärnan förbränner mer om man tänker mycket - kan man minska vätskeförbrukningen om man tänker mindre? Hmm....

De som jobbar med att gissa väder presenterar nya gissningar. Helt plötsligt ser vindarna i morgon torsdag ut att hålla sig på mattan. Men eftersom de som jobbar med att gissa väder ofta ändrar sina gissningar vågar jag inte löpa amok i matförrådet. 

DAG 8: TorsDAG 14/8

De som jobbar med att gissa väder har inte ändrat sig. Både prognosen och verkligheten ser bra ut. Jag laddar med dubbla middagar till frukost, packar ihop och sjösätter. En ganska omständlig process eftersom jag inte kan lägga surfskin i vattnet och sedan gå upp på land för att hämta packningen.

Det är till en början motvind på 4-5 m/s, men det lugnar sig successivt. När jag når fyren Solovjeva, en pinne i havet, har vinden blåst bort.

Jag sitter där, mitt på Ålands Hav, och funderar på åt vilket håll jag skalll paddla. Det finns ingen fyr att sikta på. Jag ser en mörk strimma längs horisonten. Det är Sverige.

Jag sneglar på femgramskompasserna och upp mot den mörka strimman. Jag ser en svag nedbuktning i landmassan. Det skulle kunna vara glappet mellan Singö och Fogdö.

Det är lättare att sikta om man har något att sikta på, hypotesen cementeras därför tills vidare. Men jag är alltid redo att omvärdera omedelbart om bra alternativ dyker upp.

Havet är stilla. Inga illavarslande moln syns till. Landmassan växer sig högre. Dags att sänka vikten på ekipaget.

Det är en mycket märklig känsla att mitt på Ålands Hav hälla ut dricksvatten som bara några timmar tidigare var bland det viktigaste jag hade. Jag tvekar, men fortsätter sedan att hälla ut. Det känns väldigt fel. 

Jag har kvar mat för två dagar. Jag konstaterar att jag hade klarat mig med maten jag hade med mig hemifrån. Jag hade alltså varken behövt köpa mat eller vatten av de evakuerande ornitologerna på Signilskär. Men det visste jag inte då. Utan det tillskottet hade jag dessutom kanske paddlat till Eckerö igår.

Efter exakt en vecka minus två timmar, varav tre och ett halvt dygn på Signilskär, kliver jag i land hos min vän Johan på Singö. Exakt vid den lilla nedbuktningen i landmassan jag såg på 20 km avstånd.

Tillsammans med Kerstin bjuder Johan på vin och grillad ål. Vi äter med utsikt över Ålands Hav, där vinden nu ökar.

Livets kontraster är stora. Om man gör dem stora.





Första   Föreg.   TURBERÄTTELSE 1472 (2047)   Nästa   Sista