Fredag 1/6
Jag hade utlyst turen som sommarens första havstur. Sticker man ut hakan får man den tillbaka. Prognoserna pekade på 5-10 grader på dagarna, regn och vindstyrkor på 15-20 m/s fredag kväll till söndag eftermiddag. Sommar? Tjenare!
Jobbade sent på torsdag så jag gick upp halv 6 för att hinna packa. Höll i Utekartans skärgårdserie med kartorna för sträckan Figeholm-Oxelösund men la tillbaks dom i förvaringskorgen i dörren på klädkammaren, det klart vi kör i stockholmsskärgård.
Hård nordväst på lördag vridande till väst och långsamt avtagande på söndag för att på måndag bli sydväst och svag till måttlig. Vad göra av det? Första planen var att starta nånstans i norra skärgården och paddla/blåsa söderut. Men prognosen för lördagen skruvades upp successivt under fredagen, fram på eftermiddagen var det typ 17-20 m/s som gällde för lördag och söndag och mycket regn. Hmmmm.
Fastnade på jobbet och kom till Ladan en timme försenad. Lotta och Maria hade i princip allt färdigt, bara att hämta och packa släpet. Tack vare mina glada heja rop, eller kanske snarare trots, lyckas Maria galant backa med släp.
Får frågan om jag snarkar. "Nej, inte vad jag vet. Ingen har klagat hittills." Visar sig att Lotta dras med en förkylning och inte vill riskera att smitta ner någon så jag får dambesök på rummet. Innan vi sätter av mot startpunken, var det nu blir, ska vi handla frukost, fika och hopp iland på PrisExtra. Vi bestämmer oss för att besluta om startpunkt efter handlingen. Lotta har med sig kartor söderut från Nynäshamn till och med St Anna skärgård.
Efter en räd i mataffären kollades prognoserna igen, och vi kommer fram till att söderut ska det blåsa och regna mindre, så vi styr kosan mot Nävekvarn, norr om Bråviken mellan Oxelösund och Norrköping, för att göra en attack mot St Anna. Vi laddade energi på Donken vid Kungens Kurva innan vi forsatte att rulla E4 ner mot Oxelösund.
Framme i Nävekvarn hittade vi en badplats med en perfekt gräsmatta där vi slog upp tälten.
Lördag 2/6
Vaknar till ylande master till och från i båtklubben intill, vilket betyder minst 10 m/s. Under natten har det även regnat men nu är det uppehåll. På tälten märks det att tallarna parar sig just nu, tälten är nämligen alldeles gula av frömjöl, som man dessutom får på alla kläder, jag som kostat på mig nytvättade skal.
Denna morgon kan vi unna oss att äta frukost till bords.
Sen bär vi packning och fyller kajakerna, och det verkar som att ylandet blir mer och mer frekvent. NV 10 m/s lyder prognosen. I sydväst ser vi växlande molnighet en stund, men sen är den blåa himlen borta. Vi anar att Bråviken går vit därute. Vi kan ju inte sitta på land och vänta så vi bestämmer oss för att sticka ut näbbarna och kolla, är det för rivigt får vi väl "blåsa" iland nånstans.
Passagen över Bråviken är här bara 2 km, men både Lotta och jag har seglarminnen från barndomen då korsandet av Bråviken var en stor händelse. Jag minns att mamma alltid blev lite nervös då Båviken ansågs vara ett blåshål, och vi korsade den nästan alltid i den yttre farleden tvärs över mot Oxelösund. En överfart på typ hela 10 km, perspektiven har förskjutits.
I början har vi vind och sjölä men sen får vi både vind och vågor snett i sidan. Och det drar på bra, men inte mer än att det är klart hanterbart, så vi fortsätter.
Snart har vi blåst in i sjölä bland öarna mellan Bråviken och Bosöfjärden. Eftersom Lotta är den enda som har karta är det naturligt att hon blir navigatör. Jag slänger bara en flukt på hennes karta då och då för att ha den stora bilden klar för mig. Vi kryssar runt bland öarna för att få sjölä och så mycket vindlä som möjligt.
Vinden är byig och det är bra tryck i byarna. Vid ett tillfälle blåser Lottas keps av fast vi har medvind. Och strax efteråt tror jag att jag ska få lite lä bakom en udde. Då kommer en rökare som blåser iväg vattnet som en spray ifrån ytan. Ett tydligt tecken på att det är uppe väl över 15 m/s.
Vi har nu 3 kilometer av lite mer exponerad paddling på Bosöfjärden förbi Marviken, det gamla nedlagda kärn- och oljekraftverket. Vi söker oss ut i vind och våglä från Bosö, i början ett smart val, men inte sen. För när vågorna börjar bygga på så kommer de korsvis från varsin sida av Bosö vilket gör vågmönstret minst sagt intressant. Lägg till det den byiga ryckiga vinden och en viss osäkerhet sprider sig i de tre kajakerna när man rätt som det är får sladd åt ena eller andra hållet.
Visar sig att bästa metoden är att veva på och försöka hålla jämn fart med vågorna och surfa när det går. Men det känns inte tok stabilt i den korsande sjön och vridiga vinden. Som sagt rätt som det är får man sladd med full stöttning.
Men till slut är vi förbi Marviken och kan vika in i lä igen. Maria har lyckats få rejält med vatten över kapellstruten och har ett visst skvalp i sittbrunnen, så hon är behov av pumpning. Vi drar oss in mot land och beslutar oss för att ta lunch paus när vi ändå håller på.
När vi sträcker ut oss efter lunch både hör och känner vi hur vinden ökar. Ska vi bli inblåsta?
Efter en kort slummer öppnar vi ögonen igen och ser att fjärden mörknar av den ökande vinden och gässen är fler och större. Vi bestämmer oss för att ta en liten promenad, inte till öns högsta punkt för det skulle innebära Mount Everest eftersom vi befinner oss på fastlandet. Vi får bland annat se en slutavverkning av Södra Skogsägarna, skördaren har varit i farten nu väntar bara skotarens arbete. Det luktar gott av nyslagen tallskog. Vi ser även lite fina vita blommor i skogen.
Inne i skogen ligger även rester av generationers slit i form av uppbrutna stenar och en gammal åker remsa. Vi hör och ser en marina, riggarna ylar i vinden. Vi går tillbaka och konstaterar att stället vi landat på inte är en optimal tält plats, dessutom känns det lite B att slå nattläger på fastlandet. Så vi beslutar oss för att trotsa elementen i några skyddade kilometer till i sökandet efter en tältplats ibland öarna sydost om oss.
Efter att ömsom ha blåst omkring och gnetat på i blåsten hittar vi på Lummerskär lösningen på våra problem. Och slår upp tält och tarp. Under tiden ser vi en riktig entusiast, en segelbåt kommer kryssande med stormfock och bottenrevad stor, siffrorna i seglet är strax ovanför bommen.
Sen har vi lite fria aktiviteter innan middagen. Jag lägger mig i tältet och knåpar på Kristihimmelfärdshelgens turberättelse från västkusten, kontrasten är stor mot den här turen där vi kanske lyckats få ihop 12 km första dagen. Lotta kollar vindobservationer i sitt tält och informerar genom tältdukarna. Söderarm 22 m/s, 26 i byarna. Svenska Högarna och Landsort 18, 22 i byarna. Så vi verkar ha gjort rätt som valt bort stockholmsskärgård. Harstena, som ligger söder om oss, har 8 m/s och 18 i byarna.
Sen äter vi så småningom middag under tarpen. I skydd från vind och regn kan vi höra ylandet från marinan.
När det är dags att gå och knoppa kommer vi överens om att det är tillåtet att ligga och dra sig om det regnar och ylar i morgon bitti.
Söndag 3/6
Vaknar till och hör regnet mot tält duken och somnar om, vaknar till igen och hör hur vinden ylar, detta upprepas några gånger. Sen sover jag ovaggad en längre stund. Nästa gång jag vaknar tycker jag att det är väldigt ljust, kollar klockan och får en smärre chock, 9:20. Inte konstigt att man känner sig lite stel i ryggen. Kryper ut ur tältet och finner Lotta liggande på rygg vid köket redo att koka vatten. "Undrade just om ni hade dött" säger hon.
Under tiden som vi äter frukost märker vi hur vinden sakta avtar, för det blir längre och längre mellan de riktigt hårda byarna. Så idag borde vi kunna komma lite längre än igår. Vinden som har vridit över på väst är fortfarande frisk men inte av kuling styrka, så vi satsar på att kasta oss ut.
Som sagt vinden är svagare än igår men fortfarande frisk och vi får lite små surf ner på öst sidan av Gränsö där vi tråcklar oss fram mellan öarna.
Min keps blåser av när jag är upptagen med att fota, vill i kylan inte ta på mig denna kalla och blöta huvudbonad igen, utan jag kör rebelliskt kepslöst fram till lunch.
I en trång passage får vi närkontakt med en Havsörn som i vanlig ordning jagas av fiskmås.
I ett svagt ögonblick bryter faktiskt solen igenom, men det är bara ytterst tillfälligt.
Lunch tar vi på Arkös nordöstra udde, nordost om oss har vi Lundarna, ett vanligt tillhåll när vi var ute och seglade då jag var liten. Bl.a. tror jag vi låg inblåsta och inregnade med Folkbåten här någon vända. 2 vuxna, 2 tonåringar och en 5-åring på en yta obetydligt större än ett fyrmanstält. Där min storebror höll på att driva hela familjen till vansinne genom att ständigt retas med mig, "Han ska härdas". Det slutade med att mamma och jag mönstrade av i Oxelösund och tog oss hem landvägen.
Det är nästan uppehåll under hela lunchen, men det kan inte låta bli att droppa lite då och då.
Efter lunch är det meningen att vi äntligen ska försöka nå fram till St Anna. Men vi får inte paddla för långt idag eftersom vi måste hinna tillbaks i morgon.
Vi stångas lite med västvinden men viker snart av och lägger oss på kurs öster om diverse skär och öar för att få lite behagligare paddling.
Helt plötsligt ser det ut som att vi kommit in i ett fågelskyddsområde som vi inte trodde att vi var i närheten av. Men det visar sig att det "bara" är förbjudet att gå iland på skären. Lotta blir lite osäker på var vi är, tycker inte att verkligheten stämmer med kartan. Jag konstaterar att "nu har dom byggt om här igen!". Men det visar sig snart att hon har full koll, det var bara det oväntade fågelskyddet som ställde till det.
Vi inser nu att vi måste sätta stopp för att inte göra en Grekland och ha för många kilometer i skuld inför morgondagen så vi börjar söka natthamn. Inte helt enkelt då de bästa landstignings ställena verkar finnas i de vanligt förekommande fågelskydden, i övrigt är det hus och relativt branta klippor. Men till slut hittar vi vad vi söker på Långaskäret i St Annas naturreservat.
Till kvällsdoppet visar sig faktiskt solen och det är nästan inte obehagligt. Men till middagen åker alla kläder på och det känns mer som vinter än sommar igen.
Men näktergalen som sitter bland lövträden strax bortom tälten flöjtar på, absolut galen av sommar. Den fortsätter sen hela kvällen och när vi går och lägger oss håller den fortfarande på. Även de gånger man vaknar under natten hör man näktergalen, helt galet.
Måndag 4/6
Vaknar av att jag håller på att flyta bort. Solen gassar på min sida av tältet. Öppnar tältdörren för att fixa korsdrag men eftersom det inte blåser händer inte mycket med temperaturen. Kanske turen äntligen har blivit en sommartur. Efter en stund ljuder alarmet och vi möts av en strålande morgon.
Näktergalen har tystnat men när jag reser mig ur tältet möter den mig med sin sång.
Frukosten intas sedan i t-shirt! Och solens ankomst firas med melon, Marias initiativ, på frukost buffén.
Sen mulnar det på och lagom tills vi börjar samla ihop oss kommer några helt onödiga regnstänk. Men idag är det jacka av och paddelhandskarna kan äntligen stoppas undan.
När vi kommit iväg spricker det upp mer och mer och vi får en riktigt solig paddling i svag vind upp mot Arkösund.
Vid Arkösund bestämmer vi oss för att ta Arkösundet mellan Gränsö och Arkö för att få lite mer varierad paddling. Det ser ut som att det ska gå på kartan, men när vi närmar oss ser vi i verkligheten ut att mötas av en ogenomtränglig vassmur. När vi kommer ännu närmare hittar vi faktiskt ett inlopp ibland stråna.
Det visar sig att det finns en ideell förening som ser till att hålla sundet öppet. Detta förkunnas av uppsatta plakat med PG nummer och allt.
Då vi kommit halvvägs ser vi att det finns några som är extra angelägna om att hålla igång sundet för här ligger några hus. Att bara ha vasstomt utan kontakt med vatten är ju ingen höjdare om man har hus på en ö.
Väl ute ur sundet ser vi hur molnen mörknar runt omkring oss och hur sikten försämras i fjärran. Blir visserligen ganska vackert med alla silvergrå nyanser på himmel och sjö, men snart kommer vi ha regnet över oss.
När det kommer hör vi det först som ett rassel i lövverket över land och sedan hörs och syns det som ett mörkt fält som kommer mot oss över vattnet. Det fullständigt vräker ner.
När vi mellan skurarna paddlar nära en ö känner man doften av regnvåt skog.
Nu lägger vi märke till något vi i och för sig har sett under hela turen, men här blir det så oerhört tydligt. På i princip varje udde finns ett skyttevärn uppbyggt av sten och lite grenar. Förmodligen används de för sjöfågeljakt.
I ett längre uppehåll mellan skurarna passar vi på att ta lunch paus på St. Marö. Vi gör en kombo av middagsresterna.
För säkerhetsskull garderar vi med Tarpen, som vi aldrig behöver nyttja, men med fördelen att den får en chans att torka.
Lunch uppbrottet blir lite mer abrubt än tänkt då sjöfartsverkets farledsjusteringsfartyg passerar i farleden utanför kajakerna, som bara ligger centimetrar över vatten ytan. Vi lyfter raskt upp kajakerna i säkerhet precis innan svallet drar in och orsakar kaos i strandlinjen.
Efter lunch snirklar vi på mellan öarna upp mot Nävekvarn, himlen runt om är blysvart men solen skiner till och från på oss.
Ser ut som att Nävekvarn får en riktig rotblöta, men lagom tills vi är åter vid startpunkten har regnet upphört.
När vi packat släpet och låter hjulen rulla mot basen så kan vi konstatera att det inte alltid blir som man tänkt sig, men att det i slut ändan alltid blir minnesvärda turer, så även denna gång. Även om det inte blev vare sig särskilt mycket havs eller sommar över turen. Bara att komma ut och mäta sig med naturen är en upplevelse i sig. Ytterligare en slutsats är att skärgårdarna söderut mot Västervik, St. Anna, Tjust och Misterhult, skall man besöka när fågelskyddet är släppt för annars är det som att försöka lirka sig fram genom Stora Nassa i kubik.
Bl.a. något att tänka på den gång man skall premiär paddla Oskarshamn-Stockholm.
Birger
