Efter en hel jobbhelg med projektet från helvetet på ett kvavt kontor i stan, läs gammal 5 rummare med högt i tak, knarrande parkett golv och fönster som enda luftkonditionering, var det underbart att styra stegen mot Ladan där Charlotte väntade.
Fick göra ner stigning i vinglig motionslåda framför ögonen på Magnus skärgårdskurs, satt som en smäck, fast var på väg att paddla iväg med paddeln felvänd.
Den lätta kajaken accelererar direkt man trycker i paddeln, helt annorlunda mot turlastad VKV på västkusten för en vecka sedan.
När vi lätta från bryggan möter vi Magnus, skift byte i km fabriken.
Vid Värta hamnen kommer Tallink in och bjuder upp till dans med en svängom. Vet inte om det är twist eller menuett, men känns som att vi bör undvika foxtrot, tror att hon är hård på fötterna.
Vi fortsätter i med lätt motvinds tugg upp mot Hundudden, ute på Lilla Värtan kryssar en Neptunkryssare och Mälar 22:a sig in mot stan.
När vi kommit en bit in i Djurgårsbrunnskanalen kommer en motorbåt ifatt oss. Charlotte försöker haka på första vågen men får bredsladd och kan konstatera att handlingsutrymmet är starkt begränsat med en tvärställd kajak i kanalen. Jag lyckas inte tajma första vågen utan nöjer mig med andra och får en fin resa i nerförsbacke till bron vid Djurgårdsbrunn då brofundamenten sätter stopp. Tack och hej!
När vi kommer ut på Djurgårdsbrunnsviken märks det att sommaren har anlänt, svajankrade motorbåtar ligger med solbadare och svänger med vinden. Får några tillfällen till mera paddling i nerförsbacke på lite svall, går bättre och bättre.
När vi rundart udden vid Junibacken kör vi om en sån där plastbalja som man sitter och trampar i. Säger åt killen att ha får trampa fortare när vi passerar, tjejerna garvar.
Vid Grönan får vi dra ner speeden lite för att släppa Djurgårdsfärjan före. På Dallerhavet bara lite små daller, men från Waldermarsudde och vidare märks att helgen varit fin eftersom vi möter Storskär, Stockholm, Cinderella e.t.c. e.t.c plus ett antal privata båtar. Så det blir en del våg träning, men för första gången känner jag att paddling med VKV har gjort mig säkrare i Citiusen. Det är allt sprattel, daller, brytande och hävande på västkusten som gjort sitt.
Vi möter en K2:a med ett schysst skägg som vi mötte på väg in i Djurgårdsbrunnsviken, de kör medsols, vi är lite mer motvals.
På väg tillbaka får vi starkt motljus vid Värta- och Frihamnen som även bjuder på lite sprattel, men som sagt känns förvånansvärt stabilt.
I kväll blir det ingen tokspurt, känner av ryggen lite sen västkusten, utan seg spurtar mot Charlotte, hon får nästan vinna. :-)
