Den sydvästliga vinden skyfflade ut oss ur Husarviken. Eftersom prognosen var frisk så ställde vi in siktet på Kaninen, nära skjuter ingen hare.
Fram till Lilla Skuggan ligger vi i vindskugga. Strax efter står en övergiven trubadur på stranden och spelar för sig själv, lägerelden har falnat och brudarna flytt fältet.
Fram mot Sjöstugan känner vi att det är lite klös i vindbyarna, men hoppet förbi Ålkistan för att smita innanför Bockholmen erbjuder bara lite motvindstugg.
När vi sveper genom Stocksundet sätter solen fart på alla nyanser av fluoroscerande grönt i alla mer eller mindre nytuslagna träd och buskar. Himlen uppvisar olika nyanser av blygråa moln som stormar fram.
Strax innan Kaninholmen blir vi omkörda av en fet motorbåt med surfbara vågor, håller dock igen lite p.g.a. vattentemperaturen.
Tar vattenpaus i lä av Kaninholmen och får syn på en bäver i strandkanten som mumsar på nån smaskig kvist innan den slinker ner i vattnet och försvinner.
När vi kommer runt Kaninholmen verkar vinden ha vaknat till liv, bl.a sliter en ilsken by kepsen av mitt huvud.
Då vi åter närmar oss Bockholmen börjar himlen över Lappkärrsberget och bort mot Lidingö övergå i en svartgrå nyans som skvallrar om väta uppifrån och mera vind. Och mycket riktigt "överfarten" mot Lappkärrsberget blir tidvis spännande med vindbyar som sliter i paddel och överkropp. Men byarna kommer bakifrån så det är hanterbart, hade varit betydligt värre om vi gått på utsidan av Bockholmen och fått det i sidan. Och sen kommer regnet oxå, men upphör snart igen.
Och vi sätter åter fart på något av alla svan paren som är ute på galej denna fredag kväll.
Charlotte verkar dock tappa fart efter en vecka fylld med mer än två arbetsveckor.
Åter Husarviken blir det spurt men jag hinner aldrig i fatt Björn som bryggar först.
