Molnen drar ihop sig över stan och mörknar över gasklockorna när vi lyfter ut kajakerna.
Viden puffar ut oss ur Husarviken, men sen är det lugnt. På en böljande spegel sätter vi av mot Ålkistan.
Rött som i paus möter oss vi infarten till Brunnsan. Sedan gör vi ett försök att köra tre i bredd genom kistan, men det utrymmet finns inte.
På släta smickrande Brunnsan defilerar vi upp mot Stallis för en välbehövlig vatten paus, Lena hade glömt boka bord.
Returen blir identisk fast tvärtom då vi slinker igenom Ålkistan på grön blink och tar paus på utsidan. Där vi nästan fastnar på kroken på linan på tillhörnade kastspö.
När vi matar vidare mot Husarviken i skinande sol inser vi att vi haft just det på hela turen, molnen har lyst med sin frånvaro, lysande.
Vi får lite fläktande motvind sista biten innan vi precis i Husarvikensmynning möter en Lisa som kommer på tvären inifrån. Stadigt surrad på en RIB tvingar den oss nästa till limbo. Ännu en lycklig nybliven kajakägare har lämnat Ladan med ett nytillskott.
