Meterologerna lovade sommarens varmaste dag och fyra badsugna semesterfirare slöt upp för att ära solen med en kajaktur. När vi öppnade upp Ladan väntade oss överraskningar. Stället såg ut som en inredningsannons för kajaktillbehör - all utrustning var nedflyttad från vinden och prydligt upphängd i strikt ordning på nya stänger och mitt på golvet tronade en Lisa på citiushållare. Bländande! Reserv TA:s cirklar rubbades fullständigt - mer om det senare.
Vi fyllde kajakerna till bredden och laddade upp extra med solskydd. Lena fascinerades över att kajakerna nästan kom upp i samma matchvikt som de haft vid Ålandspaddlingen - hur var det möjligt?? Alla hjälpte till att låsa och jag koncentrerade mig hårt på att hålla reda på Björns nyckel. När allt var klart insåg jag att jag glömt kapell och så fick jag vända och göra hela låssvängen igen.
Ute på vattnet väntade de andra. Vädret var verkligen härligt och tänk vad skönt det kändes att paddla i linne istället för t-shirt - ledigt och väldigt lätt att rotera på något sätt. Det var läge att kolla tid för avfärd, men var blev egentligen min mobiltelefon av? Först efter en stund insåg jag att något mer var fel - mobilen brukar ligga i flytvästen och hela flytvästen saknades ju faktiskt. Äsch!!!!
De andra hade mycket roligt åt sitt skämt till TA medan jag återvände till bryggan, gjorde om hela nyckelresan för att återvända iförd flytväst med mobil. Efter en dubbel besiktning av luckor och pontoner kunde turen äntligen börja!
Vi bestämde att ett Lidingövarv var lagom utmanande med dagens form och vind. Vi paddlade moturs för att försöka få så lite motvind som möjligt, men första biten verkade strategin slå helt fel. Vi hade lite vågor emot oss och när vi kom in i Lilla Värtan blev det riktigt spännande, för nu kom vågorna från alla möjliga håll. Med lite koncentration gick det bra och när vi vände norrut fick vi faktiskt lite skön medvind längs med Lidingös "utsida".
Vid Gåshaga var det gott om båtar, men med stöd av Lenas rutin tråcklade vi oss förbi den förrädiska Vaxholmsbryggan. Sedan var det medvind och vi paddlade i bredd och njöt... tills Katarina plötsligt sade "där kommer en stor våg" och det var ingen överdrift. Cinderella, som svepte förbi i farleden några minuter tidigare, drog tydligen upp vågor som fick min kajak att sladda till rejält och nästan vända upp 90 grader. Till vänster såg jag hur Kajsa och Lena for iväg på vågen som bröt upp i skum. Lena, som varit modig nog att paddla nedcabbat, fick en extra upplevelse när en härlig kalldusch letade sig ned bakom kartbladet. Alla var i alla fall på rätt köl, så vi paddlade vidare. Händelsen fick mig att ifrågasätta om mitt roder verkligen var helt i vattnet. Det var det naturligtvis inte och sedan kändes resten av turen mycket mer kontrollerad.
Vi bestämde att det kommunala badet vid Fågeludden fick vara en lämplig rastplats - det var ju ändå bada vi skulle. När vi väl kommit upp på land, supersäkrat kajakerna (burit upp dem bland träden) och hittat en solig plätt var det dags för snabbdopp. Under tiden försvann solen in i ett moln, men det bekymrade oss inte mycket. När regndroppar började falla ned i lunchen kändes det prövande, men eftersom regnet snart upphörde långlunchade vi ändå och njöt av att det åtminstone var varmt samtidigt som det var mulet.
Andra halvan av turen var helt odramatisk. På Lenas initiativ paddlade vi på insidan av en liten ö och hittade ett mysigt område som hette Trolldalen. Den sydvästliga vinden fångades upp helt av Lidingö och innan Strömsö var vattnet nästan helt stilla.
De sista kilometrarna var som vanligt längre än de första och nu hade vi också vinden emot oss. Efter en stilfull, samlad överfart från Tranholmen till Husarviken var det till slut en mycket nöjd skara som nådde fram till bryggan. Där hälsades vi välkomna av klubbens färskaste medlem Sara, som nu skulle inviga sitt nya medlemskap med kvällspaddling. Det kändes som en rolig och positiv avslutning på turen och faktiskt - nu hade även solen vågat sig fram igen!
