Kajakrävarnas blick är hård,
ögonen gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt denna tidiga morgontimma.
Dimman lättar från vattnets plan,
i fjärran skymtas en svan,
i fjärran väntar spegelblankt vatten på kajaken.
Till och med Micke är vaken.
Magnus står där så blå vid ladugårdsdörr,
blå mot den svarta skiva,
tittar, som många morgnar förr,
bort emot bäverns driva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
hur får man kajaken att låta…
