Efter en svit av soliga morgnarvar det dags för omslag i väderleken. Solen bröt igenom här och där men på marken var det dimma.
I hopp om att för första gången i år få se bävern smög jag på tå sista biten upp på trädäcket och till min glädje såg jag ryggen på den invid bryggan i full färd med frukosten. Ett tydligt knaprande hördes när den roterade en avbiten gren i sina framtassar och med tänderna skalade av barken.
Plötsligt upptäckte den mig och försvann med ett plask ut i viken.
Strax därefter dök Marika upp som vanligt på toppenhumör inför möjligheten av ännu en underbar paddelmorgon.
Snabbt gjorde vi i ordning två Offshore, gav oss iväg och upptäckte vid vikens mynning att Lidingö var försvunnet.
Detta stämde dock inte överens med den vetenskapliga paradigm som vi genom s.k. socialt nedärvd bondförnuft hade anammat så vi paddlade trosvissa i den vanliga riktningen mot Strömsö till vilken vi också så småningom anlände.
Då vi där noterade att horisonten hade försvunnit fann vi det bäst att vända om.
Tillbaka vid Ladan och efter varsin uppfriskande dusch under bar himmel enades vi om att det var en väl disponerad morgonstund.
