Detta var verkligen turen med glada återseenden.
När jag kom till Ladan satt Micke Elvisp, som jag inte sett sen Lucia, och slappade på trädäcket. Och strax kom Christian runt hörnet. Som jag, trots att vi båda paddlar flitigt i klubben, inte träffat på 3 månader, inte sedan Påskturen.
Strax var vi ute på den blanka Husarviken som vi snart rann ut ur för att på Lilla Värtan sätta kurs mot Ålkistan. I och med det var det färdig snackat och fullt tryck som gällde.
Vid Ålkistan fick vi inget naturligt break då vår våg var grön.
Christian hade strax innan helt plötsligt börjat släpa efter, nu kom förklaringen. Han hade glömt flytväst. Och när han upptäckte det spred sig snabbt osäkerheten och motionslådan kändes plötsligt mer än lovligt instabil. Vi kom snabbt fram till att den bästa lösningen var att paddla vidare i samlad tropp. Brunnsan är ju trots allt ett salsgolv när det inte blåser NV. Och idag var det i princip kav lugnt. Vi bestämde oss för att sänka farten lite och att Christian skulle få ligga först.
Men på andra sidan Ålkistan verkade han snart ha glömt sin glömda flytväst och la iväg med duktig sula. Brunnsviken kändes plötsligt väldigt, väldigt lång. Äntligen sommarvärme så man ska inte klaga, men svetten rann. Var plötsligt avundsjuk på Christian som inte hade flytväst.
Till slut blev det äntligen banan och vatten paus vid Stallis, då upptäcker Micke att Christian glömt att stänga luckan. Som TA verkar jag ha börjat tappa greppet, tur att det inte var en aspirant tur, eller så är det fler såna jag borde paddla så jag får ordning på rutinerna igen. :-)
Banan och vatten gav mig förnyad energi så när vi vevade på tillbaka mot Ålkistan fann jag efter en stund att jag varken hade Christian eller Micke i ögonvrån längre, vände mig om och blicken möttes av två kajaker som låg på rulle. "Man orkar ju inte annars", inte jag heller, så det blev mer fin paddling under resten av returen.
Ut genom Ålkistan blev det omvänd forspaddling då vi hade duktig motström, bara man styrde lite åt något håll ville strömmen ta tag i stäven och vrida iväg hela kajaken. Lite som att backa med ett släp.
Sen petade vi på tillbaks mot Husarviken där vi avrundade med en kort, men naggande god, spurt på slutet.
