Vid Ladan blockerades däcket av en förmodligen bäver-nyfälld Asp så kajakerna fick bäras genom butiken.
Starten söderut från Husarviken bjöd på nästan platt vatten. Vid passagen av färje-slottarna kunde vi känna växande sydvästliga vindstötar.
Djurgårdskanalen var omgiven av prunkande grönska som susade av den växande vinden. På Djurgårdsbrunnsviken fick vi dra ner kepsen i pannan, luta oss framåt och ta i.
Vid Junibacken började Ladugårdslandsviken bete sig ostrukturerat, inga tydliga vågfronter utan upp och ner på ett oförutsägbart sätt. Detta fortsatte hela vägen runt Gröna Lund, propellervattnets virvlar bakom Djurgårdsfärjan försökte rotera oss , men vid den gamla Thai-restaurangen innanför Beckholmen som nu verkade temporärt flyttad till en husbåt blev ytan lugn.
På Dallerhavet började vindens verkan återigen märkas och detta växte hela vägen till Fjäderholmarna dit turen utvidgades. På ostsidan blev det lugnare men när vi sedan sneddade över till Lidingösidan tilltog den västliga vinden och därigenom även Värtans ytrörelser.
Paddelglädje!
Längs Lidingösidan avtog successivt vinden och vattenytan lugnade ner sig.
Väl framme vid ladan var däcket nyröjt så inbärningen skedde den vanliga vägen.
Den eviga semantologiska dispyten om när en krusning blir en våg blommade återigen upp men koncensus kunde ej nås. Det verkade vara en fråga om perspektiv.
Enighet nåddes dock om att turen bjudit på mycket nöje och väl använda timmar!
