Turberättelse

Prolog

På fredagen skulle vi äntligen iväg för att försöka förverkliga en tur i en klassisk sträckning i stockholmsskärgård, Arholma-Landsort. Fast i riktning från Landsort till Arholma eftersom vindar mellan sydväst och sydost dominerar under sommarhalvåret.

Men veckan började så där kan man väl säga.

På måndag kastade en deltagare in handduken på grund av en axel som skurit ihop.

På tisdag uppsökte jag läkare efter att ha haft lock för örat i en vecka efter en rejäl förkylning i midsommarveckan. Jag kom ut därifrån med recept på penicilin och hostmedicin, samt en konstaterad öroninflammation. Undvek att fråga om det var en bra idé att ge sig ut och paddla, ville helt enkelt inte veta svaret utan tänkte går det så går det.

På onsdag gick lavinen, en deltagare trodde att det skulle gå att gå direkt till banken och cacha in utan att passera rutan kajakbad, men det var bara att gå direkt i fängelse utan att passera gå.

Det var hinken som fick den här bägaren att svämma över, när tsunamin var över och vattnet dragit sig tillbaka var det enda som fanns kvar en tur i ruiner med endast två deltagare och utan TA.

Men efter att FN skickat ut en medlare och insatsstyrka så var turen 48 timmar senare återuppstånden, tack vare kajakbad och ett åter påslaget dövöra mot öroninflammation.

9/7 fredag kväll

Efter att ha packat, dragit ett varv inne på Pris Extra för att handla och intagit supé på donken, så plockade vi upp David som skulle köra tillbaka Christians bil med släp.

Sen satte vi kurs på start punkten Torö, som vi inte hade nån riktig koll på, men nånstans borde det finnas möjlighet att tälta och sjösätta. Ett tag var vi inne på Stenstranden, men med tanke på att det hade blåst sydost så skulle det förmodligen vara lite väl fina surfvågor där. Så när vi närmade oss föll valet på Ankarudden istället. Tyvärr ont om bra tältplatser, nästan alla ytor bakom grindar och stängsel. Hittade en local att fråga om en möjlig tältplats och fick OK på en gräsplätt nära en sjösättningsramp. Tyvärr visade det sig på morgonen att denne inte hade rätt auktorisation, så någon blev mindre glad på vårt val av övernattningsplats.

10/7 lördag Torö-Mällsten

En riktigt varm morgon, frukosten intogs i skuggan. Skugga som resten av turen skulle vara en brist vara.

Efter sedvanligt stuvande, hur f-n ska jag få ner allt och framför allt hur ska jag få ner det igen imorgon, så var det så småningom dags att sjösätta. Det var nästan lunch dags men det kändes trevligare att luncha utåt Landsort.

Min kajak var duktigt surf lastad, rodret (visserligen i intensiv läge men ändå) på den tungt tungt lastade offshoren var ett antal centimeter ovan vattenytan innan jag satt mig i.

I motvind gav vi oss iväg med våra slagskepp á 100 kg, en nästan chockartad upplevelse efter att bara ha paddlat 12 kg kex i ett antal veckor nu, som en annan sport.

När vi kom ut på utsidan av Öja växte sjön och blev ganska grov, något som min surf optimerade lastning inte riktigt trivdes med, kajaken föll som en sten med ett stort plums på andra sidan våg toppen, blev rätt blött.

Sista biten ut till Landsorts Bredgrund var riktigt gropig med ett antal glufsare som smet in innanför kapellet. Från Landsorts Bredgrund paddlade vi rakt norrut för att hitta en lämplig lunch plats på ost sidan av Öja. Försökte få upp kajaken i surf på några vågor men orkade inte få accelereration på alla kilon, får skylla på penicilin och öroninflammation.

Först gick vi in i viken vid Landsort men där fanns bara en väldigt stenig strand att få upp kajakerna på, så vi fortsatte till nästa vik. Där fanns fina hällar och en massa badare som fick se fyra snygga landstigningar. När vi började byta om gick hälften av dem, sen drog en molnskärm in och då gick resten.

Efter lunch var målet Mällsten för att slå nattläger, Gunnarstenarna funkar tyvärr inte så här års eftersom det är fågelskydd. Så i sned medsjö tog vi oss till Södra Viksten för att sen fortsätta mot Mällsten med sjön mera rakt bakifrån. Här byggde sjön på mer och mer och blev större och större, vid ett tillfälle spontan surfade faktiskt min kajak utan att jag gjorde något.

Framme vid Mällsten gled vi in i ett minne från försvarets fornstora dar, en liten hamn med pir, kaj och sjösättningsramp. Inget av det syns på vare sig kartor eller flyg/satellit foton.

Hoppiland käket intogs längst ut på piren i lä bakom betong vallen med den brusande sjön mot vågbrytaren som ackompanjemang.

I hamnen fanns lyktstolpar och elskåp, med kräm i uttagen, vilket var en skänk från ovan för de med mobil laddare. Skojade vid middagen om att det inte skulle förvåna mig om lyktorna börjar lysa när mörkret faller, och typ några minuter senare tändes omgivningen upp. Svenska försvaret verkar inte ha rustat ner fullständigt, eller så har siste man bara glömt att släcka

11/7 söndag Mällsten-Huvudskär

Efter att Martin och jag spenderat natten med att vakna varje timme för att slå ihjäl en ny myra, möttes mina morgon trötta ögon av svarta prickar som rörde sig på/i hela tältet. Vår myrstack var helt enkelt förvillande lik ett tält, men ännu en fantastiskt varm och fin morgon mötte oss och våra myrvänner, eller var det spetsnaz.

Efter sedvanligt bärande och packande så siktade vi in oss på utsidan av Nåttarö.

Danziger Gatt och farleden korsades utan en krusning, bara en hastigt uppdykande Gotlandsfärja som vi med god marginal skulle hinna före.

På utsidan av Nåttarö låg några kobbar mot horisonten och lockade men även dessa är omgärdade av fågelskydd. Och in från Grän kom så också en havsörn drabbad av fågelskyddet i form av fiskmåsar.

Sen studsade vi på Björnbådarna innan vi satte kurs på den fjärran Hamnudden på Utö. Där gick vi in för lunch i viken väster om Stångkobben. Även denna var välbesökt av badare, vilket förklarades efter en kik på kartan, det går en väg ut dit.

Värmen gjorde nu att prio ett var att kasta sig i sjön när vi kom iland. Även här fanns rester av försvarets glansdagar, i form av gamla raserade skytte värn att rasa ner i och sönder rostad taggtråd (som rester av splitterbomber), man fick se upp med var man satte sina bara fötter.

När vi avslutat lunchen och återvände mot kajakerna kom en snok simmande med en liten fisk i munnen, den försökte ta sig i land vid Charlottes kajak. Jag tog på TA rustningen och skrämde bort den. När den tagit sig upp en bit bort svalde den bytet och låg och smälte maten några minuter i solen innan den försvann. Jo, jag spanade lite extra i vattnet innan jag badade en sista gång.

Efter lunch var det nordostlig kurs som gällde, för att typ angöra skären utanför Bodskär och sen ta sikte på Huvudskär, vilket var enkelt då fyren syntes tydligt. När vi närmade oss skären runt Huvudskär såg vi ett sälhuvud som nyfiket stack opp ur vattnet, men det försvann snart och dök ej upp igen. Här svek minnet Charlotte och mig då vi försökte komma ihåg var vi tältade vid nationaldagsturen för två år sedan, men Bredskär funkade fint oxå. Och Charlotte hittade en sjönära tältplats, man undrar nästan varför vi brydde oss om att lyfta upp kajaken om den som skall sitta i den ändå har flutit bort på morgonen. :o)

12/7 måndag Huvudskär-Brand

Måndagmorgon och arbetsveckan har dragit igång.

Värmen består, men idag råder rätt kraftigt soldis. Vi har nu dragit på oss så pass mycket sopor att vi tar oss över till huvudön där jag hoppar i land och uppsöker sopmajan. Ett tiotal kajaker ligger uppdragna intill bryggan, men vi ska vidare. På väg ut ur viken paddlar vi förbi en man i bara shorts som förmodligen snickrat på sin brygga i sommar, maken till solbränna har sällan skådats, helt bronsfärgad.

Vi tar oss utanför alla bommarna öster om Huvudskär för att sen peta på i nordostlig riktning. Tanken är att via Skakobben, toucha Måskobben, passera Gråkobbarna upp till Svinskären utanför Biskopsön. Men soldiset ställer till det för mig, avståndsbedömningen ballar ur, det som ser ut att vara stort och ligga långt bort är i själva verket litet och ligger nära. Är lite lost ett tag, men tänker att det är bara att lita på kompassen. Hamnar t.ex vid den lilla Sättningen öster Vindbåden istället för Alkobbarna, joråsörrusåatte.

Från början har vi siktet inställt på att ta lunch på Tärnskär, så att Christian äntligen skall få uppleva denna pärla. Men värmen gör att vatten pauserna blir lite tätare, ca 30 min mellan, så Västra Svinskären blir lunch målet istället. Vilket skall visa sig vara lika bra det för när vi efter lunch glider in i lagunen vid Tärnskär, för att Christian i alla fall ska få se hur det ser ut, så får vi en smärre chock. Så mycket folk har vi nästan inte sett samlade på ett ställe tidigare under turen. Det är uppblåsta baddjur och hela programmet, men hela verksamheten stannar upp när vi glider in. Folk till och med reser sig upp, i och för sig skönt att de visar lite vördnad inför fint folk. Man undrar hur de kommit ut, var det den uppblåsbara giraffen, hur många kan den ta åt gången. Kan också ha varit båtarna man kunde ana på andra sidan.

Efter detta uppvaknande tog vi sikte på Kalken för att slå upp tälten på Slängaren i Brandskärgården. Slängaren där sjöfåglarna ägde, men de lät oss vara med och dela på kakan. Slängaren som var på väg att slänga av en direkt med hjälp av såphala låga hällar där vi klev i land. Här ger chevré osten upp, värmen har fått den att jäsa och anta en annan mer blöt form.

Tror att det var den här dagen som locket för örat släppte, men minns ej.

13/7 tisdag Brand-Gillöga

Börjar bli tjatigt men ännu en varm dag på denna osannolika tur. I dag blåser det dock lite mer. Mot horisonten ser vi Revenge och Grönskär, blir lite små gropig paddling ut mot Revenge. När vi kommit en liten bit frågar Martin om någon ser hans slaktare på akterdäck. Men nej den lyser med sin frånvaro, troligen glömde han ta rätt på den vid morgonens sjösättning. De såphala klipporna gjorde att kajaken inte gled på  kudden utan att kudden gled på berget och stannade kvar under kajaken. Eftersom vi inte har hunnit så långt återvänder vi i ett försök att återbörda slaktaren. Men den är förlorad, kanske kan de sydostliga vindarna föra den åter till Ladan, hur som helst här skiljs våra vägar helt enkelt.

Efter att ha rundat Revenge faller vi av med vinden mot Grönskär och får riktigt fina surfvågor, blir några riktigt fina rus. Vi studsar på Grönskär och siktar sen mer östligt mot Horssten och lunch. Här öppnar jag påsen till min slaktare och delar på den så att Martin i alla fall har nånting att försöka dra upp kajaken på. En halva funkar så där kan man säga den rullar mest omkring under kajaken.

Nu har mina armar fått nog av solen så vid lunch åker den långärmade på. Till eftermiddagen/kvällen har spåkulan i Norrköping förutspått ökande sydostlig vind upp mot 9 m/s. Förhoppningen är att nå Gillöga i kväll, men jag håller medvetet ner förväntningarna. Vi studsar på Gjusskär i Björkskärs skärgård, dit det fanns möjlighet till fin surf om man sick sackade, för vidare färd mot Lilla Nassa.

Vi kommer in i Lilla Nassa strax söder om Sprickopp, kollar av att alla är redo för Gillöga. Först har vi tänkt oss en lite ostligare kurs från Lilla Nassa över till Gillöga, men möts av motvind och sjö. I stället trasslar vi oss upp åt nordost i vind och sjö lä mellan skären i Lilla Nassa. Sen tar vi skuttet ut mellan Gästharan och Lokobbarna med sikte på södra änden av Jönsen, vilket borde göra att vi med avdriftens hjälp hamnar på dess norra spets. Första 5-10 minuterna piper det på rätt bra, tittar till vänster och ser precis hur Martin bryter igenom den vägg av vatten som är en brytande våg, så pass att han spottar vatten, men sedan lägger sig vinden snabbt.

Framme vid Gillöga tar vi ett moturs varv runt Österskär för att riktigt njuta av denna vackert finskurna och låga skärgård, är värt varenda meter trots viss trötthet. Ser ett tält och en tvåa uppdragen på ett skär, men paddlaren är djupt försjunken i en bok. Norra viken är välbesökt, bland annat ligger fyra moderna motorbåtar i bredd vid några hällar med massor med barn i oranga flytvästar, i en annan vik ligger en gammal träsnipa och kluckar. Men vi hittar fina hällar längre in där vi möter ett par i var sin kajak. ”Snygga kajaker!”, säger jag. VKV måsar förstås. De har inte paddlat ut utan tagit hit kajakerna med båt. Möts av storögd tystnad när jag svarar på frågan var vi kommer ifrån.

Hoppiland käket får idag ett nytt återbud, köttbullarna har börjat mögla, några av oss hinner få i oss nån innan upptäckten är gjord. Till hoppiland får vi besök av mor med liten dotter med spring i benen från snipan, pappa är ute och löptränar.

Efter tält resning så lyckas Martin sjösätta sin halva slaktare, vinden för snabbt ut den från land, men TA har badbyxorna på sig. Så det är bara att slita av sig tröjan och hjältemodigt dyka i efter den, allt går så fort så jag hinner knappt tänka förrens jag ligger i vattnet med en slaktare i handen.

Efter middagen ligger vi och studerar moln formationer, Martin lyckas associera till allt möjligt, jag ser bara moln.

Vid läggdags ser Martin och jag ett åskmoln långt ut i öster över havet. Vi ser blixtarna men hör ingen åska.

14/7 onsdag Gillöga-Röder

Morgonen är molnig faktiskt. Ser först regntungt ut, men är sedan rätt säker på att det bara är dimmoln som kommer lätta bara solen börjar bränna på. Men inget jag satsar några pengar på.

Överfarten till Svenska Högarna är rejält rejält disig. Vindstilla, tryckande varmt och kvavt. I dag måste vi fylla vatten för vi har bara två grisar kvar och gör av med ca 50% mer än normalt p.g.a. värmen.

När vi når Svenska Högarna eskorterade av tordmular har solen brutit igenom och det råder högsommar värme, när vi paddlar förbi båtarna i naturhamnen är vi tvugna att hålla koll på små snorklare.

Till slut kliver vi i land vid fiskarnas vik och här står luften absolut still. Vi följer spångarna upp mot husen och fyren, på vägen passerar vi en kåk där diesel aggregatet står och tuggar. Var finns vattnet? Uppe vid husen är ingen hemma men vi träffar på en kille som är ute och renoverar radio stationen. Hans andra arbetsdag efter semestern, tråkigt kontor eller. Visar sig att utkastaren på utsidan är paj så vi får följa med ner i källaren för att fylla vatten. Underbart med den svalkan i värmen. Under tiden slänger Charlotte sopor i sopmajan vid naturhamnen.

Sen fortsätter vi norrut mot Skarvs skärgård i tryckande värme med svag medvind. Väl iland, övervakad av tordmulor, kastar man sig direkt i sjön.

Jag trycker i mig lite extra kladdkaka och somnar i solen. Vaknar upp ensam med ett SMS ”Vi ses på Röder”. Nej, Christian väcker mig innan det har hunnit bli verklighet.

Under överfarten mot Röder svalkar en ökande sydväst. När vi tagit oss förbi Lill-Högskär siktar vi på Bäckskär, nej det var ju Norrskäret, äh vi är i Röder i alla fall.

Vid tält resningen hittar jag en fin fin platt sten, när jag lyfter på den ligger en orm under. Vet inte om jag eller ormen blev räddast. Tyvärr råkar jag skada ormen när jag tappar stenen. Tror först att det är så allvarligt, eftersom den inte ringlar iväg, att jag skall bli tvungen att slå ihjäl den, men det visar sig att den sitter fast under stenen, så när jag lyfter på den igen så far den iväg med en himla fart. Hoppas den klarar sig.

Kvällstvagningen avslutades med att lufttorka i kvällssolen på solvarm klipphäll. Innan det är dags för en klassisk torr middag.

Och en liten whiskey på det.

Och sen luta sig tillbaka.

15/7 torsdag Röder-Arholma

Vevade på norrut över Udd-djupet med sikte på Östra Klitaskär. Nästan direkt såg vi en fyr som Charlotte trodde var Söderarm. ”Tror aldrig att du ser den här ifrån”, sa jag. ”Vad är det då?”. Tittar febrilt på kartan hittar ingen annan fyr, ”Är väl nån båk eller nåt, sen finns ju inte alla fyrar med på terrängkartan heller”.

Hmmm, efter att ha avverkat Udd-djupet var det bara att krypa till korset, det var Söderarm vi hade sett hela tiden. Den syns bra kan man säga den där fyr rackaren.

Först hade vi tänkt klämma lunchen på Söderarm, men vi var där ganska tidigt bl.a. p.g.a. att vi kom iväg ovanligt tidigt i morse. Så en snabb flukt på kartan fixade ett nytt lunch mål, Tjärven. Jag visste inte säkert att det gick att komma i land där, men hade för mig att jag läst om det. Kollade av med Martin att det var OK att chansa, om det inte gick skulle vi få paddla en knapp timme till. Han var pragmatisk, ”Vi paddlar dit, och går det inte att gå i land så gör vi det ändå!”

Så vi gav oss ut för att korsa motorvägen mellan Åland och Sverige med strikt linje paddling i sann Klubb Fischer anda. Såg ganska tidigt en Finlandsfärja på väg ut, började undra över vilken sida om Tjärven den skulle gå. Höll koll på den hela tiden, hmmm, vår vinkel i förhållande till den verkar inte ändras. Betyder att vi antagligen är på kollisionskurs. Går den på andra sidan Tjärven är det inga problem, men annars... Beordrar tillslut halt för att invänta färjan, och mycket riktigt den gick på hit sidan av Tjärven.

Sen fortsatte vi i tilltagande soldis, Söderarm nästan försvann bakom oss, och land massan i väster var till slut helt borta. Färjorna brukar ofta komma i par och ur det täta diset dök nästa färja upp men den skulle gå klart bakom oss.

Framme vid Tjärven kollade vi först in västra udden och här fanns rester av en betong trappa och lite annat, skulle till nöds gå att gå iland vid det lilla skäret och vada över. Men vi paddlade runt Tjärven i medurs varv för att se om det fanns något bättre. Vi kom nästan varvet runt innan jag såg en liten öppning, tänkte att det kanske finns än ännu större bakom nästa udde. Men icke, så Charlotte paddlade in för att kolla, och det blev stora tummen upp. Snart var vi alla inne i den lilla lagunen.

Efter lunch kollade Martin på kartan och hittade en streckad linje som gick ut till Tjärven. ”Vad är det?” Jag hade sett varningskyltar för ankring p.g.a. elkabel så jag drog till med att det nog var en elkabel. Inte!? Visst, nån slags kraftfördelning handlade det om, nämligen församlingsgräns.
Birger mot Verkligheten 0 – 2.

Om det hade varit varmt tidigare dagar så var det inget mot nu. Det sista jag gjorde efter lunch innan jag bytte om och klev i kajaken var att bada och sen blöta ner tröjan ordentligt, Christian badade i hela kajakstället.

När vi gav oss iväg igen hade soldiset lättat och solen dunkade på helt ofiltrerad. Var tvungen att doppa kepsen i vattnet och skopa upp vatten med jämna mellan rum. Vi satte kurs rakt över havssvalget mot Arholmas norra udde, Vi mellan landade vid ett litet skär med en fyr på, som faktiskt inte finns med på terrängkartan, och det var faktiskt inte Söderarm, kan ha varit Bräsken. Nu rann svetten ner i ögonen så man knappt såg något. Men en bit ut i Havssvalget började vinden dra lite och ge lite svalka. Kvällens tält plats blev Mellanskär precis väster om Arholmas norra udde. Där vi brakade i land utan längre betänke tid.

16/7 fredag Arholma-Rävsnäs

Enligt vädret igår skulle turen avslutas som den började med motvind. Men den västliga vinden var betydligt mer nordlig än sydlig. Vilket vi tackade för när vi skulle ta målrakan ner till Rävsnäs/Refsnäs/Räfsnäs eller vad det är som gäller.

Och där var Arholmas båk, så turen Arholma-Landsort i ostlig båge blev infriad, På Tjocköfjärden såg vi nästan mer segelbåtar än på resten av turen.

Väl i land i Rävsnäs gick lastningen som ett självspelande piano, och avslutades med glass/läsk/saltgodis vid kiosken. Tack David för placering av flykt bilen.

En helt igenom fantastisk tur, där ett sagolikt väder gjorde det möjligt för oss att pricka av alla pärlor längs vägen som inte var fågel eller sälskydd. Och inte en inblåsningsdag trots all exponering och långa överfarter, helt otroligt. Och inte en regndroppe. Undrar om det överhuvudtaget är möjligt att upprepa.

Epilog

Det här var min första längre tälttur som TA och en fantastisk erfarenhet.

Att vara TA med så vana medpaddlare är egentligen inte särskilt betungande, allt går av sig själv. Men hur det än är så har man huvud ansvaret för navigation, rutt val och stopp. Dessutom skall man hålla reda på mat och sov klockan, d.v.s. vatten och snacks pauserna på vattnet. Så det blir inte riktigt lika bekymmerslös paddling som när man bara är deltagare, man behöver ha lite mer koll. Kan inte surfa iväg lika besinningslöst som vanligt. :o)

Men man får så oerhört mycket annat positivt i stället.

Birger