Hem > Om Magnus > Expeditioner > 2006 Vinterfärd

2006 Vinterfärd

Det blev inte som vi tänkt oss, men det blir det aldrig på vintern. Det är det som är charmen med vinterfärder.

  

17:e januari 2006

Pulsande i snön drar vi kajak och utrustning från min kursplats vid Sjöhistoriska museet. Till en början drar vi kajaken direkt på snön, sedan på en vagn. Det är sen eftermiddag och det tar tid innan vi hittar en plats där vi kan sjösätta. Vi bökar undan några isflak och baxar ned vår VKV Yoo-a-Kim i vattnet. Det är mörkt och kallt. SMHI:s prognos för Norra Östersjön är 16-20 m/s sydostlig vind. I lä av Nackalandet paddlar vi mot Vaxholm. Några Finlandsfärjor passerar på nära håll. De lysande jättarna tycks ännu större i mörker.

Morgonen därpå har vinden inte avtagit. SMHI förutspår vindarna på Norra Östersjön till 10-20 m/s de närmsta dagarna. Lyckligtvis ska det bara vara två minusgrader. Men det blir kallare. Mycket kallare. Vindarna kommer att ha ostliga inslag och det är därför uteslutet att paddla längre ut i skärgården. Vattnet är kallt och lufttemperaturen låg, vi förstår att isen kommer att lägga sig om vinden avtar. Vi väljer att paddla norrut i närheten av Furusundsleden, den bör hållas öppen ett tag till av Finlandsfärjorna.

Så långt det är möjligt paddlar vi i lä, men några överfarter är oundvikliga. På Saxarfjärden över mot Ljusterö stänker det obarmhärtigt. Vi känner hur våra kläder blir allt stelare av isen som bildas. Kapell, paddlar, paddelhandskar, kajak, karta, kompass - allt täcks av is. Under överfarten är vinden så hård att vi omöjligt kan stanna för att slå bort isen. Aldrig har jag varit så täckt av is som när vi till slut når Ljusterö. Marie slår på sin huva och konstaterar att den antagligen skulle bli godkänd som cykelhjälm. Snön yr när vi kliver iland. Stela av is trampar vi till snön och sätter upp tältet.

Nedisning och inisning

På morgonen är vi sena iväg. Allt tar lång tid på grund av kylan, snön och isen. Att slå, dra och bryta loss is från kajak och utrustning tog en dryg timme. I ymnigt snöfall fortsätter vi norrut i lä av Ljusterö. Vi passerar snöklädda öar och når Yxlan. Här och där hindras vi av is. Vi hoppas kunna nå Norrtälje innan isen lägger sig överallt, men vi tror inte det kommer att gå. Planer fungerar inte på vintern. Förhållandena är föränderliga och oförutsägbara, vi måste ideligen improvisera färdväg beroende på is och vind. Det enda man egentligen kan planera i förväg är utrustningen.

Vi frestas att nyttja det korta dagsljuset till det yttersta och kliver i land i skymningen. I tältet lyssnar vi på radion och hör att snökaos råder i nästan hela Sverige. Nöjda med vår egen situation somnar vi förväntansfulla på nästa dag. På natten är det -14 grader.

Vi fortsätter norrut längs insidan av Yxlan. Utanför Yxlans nordspets är det alldeles för exponerat vid den rådande vinden. Innan vi når nordsidan söker vi oss därför nordväst in bland småöarna. För första gången paddlar vi med vinden i ryggen, vi flyger fram. Till vår förvåning upptäcker vi att det ligger is mellan öarna. Vår bedömning var att vindexponerade ytor inte skulle frysa sig när det blåser så kraftigt, men vi förstår att det är gammal is. Vi vill ta oss in till fastlandet, men finner ingen isfri passage mellan öarna. Sikten försvåras av att det snöar horisontellt.

Jag slår än en gång bort is från kartan och tänker till ordentligt. På kartan finner jag en passage som bör vara isfri och vi vevar på, det blir en överfart på ett par hundra meter. Med den vinande vinden rakt in från sidan driver vi snabbt i sidled, plötsligt upptäcker jag att vi håller på att blåsa upp på en iskant på vår högra sida. Förtvivlat paddlar vi på ena sidan med lika mycket adrenalinpåslag som roderutslag. Kommer vi för nära iskanten får vi inte ned paddlarna i vattnet och då är vi fast. Lyckligtvis svänger kajaken undan och vi stretar frenetiskt mot vinden för att komma i säkerhet.

Det börjar bli kärvt. Det har börjat skymma och vi förstår att vi inte kan ta oss in till fastlandet, det ligger med all säkerhet is överallt. Om vinden avtar under natten kommer allt öppet vatten att frysa. Kliver vi i land på en av de mindre öarna blir vi inisade.

Bistert

Enda möjligheten är att paddla tillbaka till Yxlan eftersom det finns vägförbindelse dit, men jag är tveksam till att det går. Det är ett par kilometer, varav den sista är helt utan skydd av öar. SMHI:s prognos i morse löd "10-15 m/s sydost, på kvällen 15-20 m/s". Vi vilar i lä bakom en mindre ö och diskuterar snabbt våra möjligheter. Vinden är naturligtvis svagare här inne i skärgården, men att paddla rakt mot den förefaller inte genomförbart. Men det är vår enda möjlighet, så vi ger oss av. Till min förvåning lyckas vi gneta oss över. Det är skymning och något stressade letar vi efter en plats där det går att kliva i land. Ännu en gång kliver vi i land i halvmörker.

Yrvakna lyssnar vi på kalla ord från SMHI: "Norra Östersjön, 15-20 m/s, risk för svår nedisning. Östra Svealand: -7 till -12 grader. I natt -15 grader". Vi fortsätter söderut i Furusundsleden och tänker hinna så långt söderut som möjligt innan vi går i land på kvällen.

Vattnet fryser

Vid öarna mellan Yxlan och Ljusterö avtar vinden plötsligt och vattnet börjar frysa. I en slags sorbetliknande sörja skovlar vi oss fram i slowmotion till ett mjukt frasande ljud och letar öppet vatten.
Det går långsamt, mycket långsamt. Det är svårt att bedöma isläget framför oss, så vi letar oss tillbaka till Furusundsleden. Där är det länge sedan något fartyg passerat, ibland ligger ismodden tät även där.

Vid Östanå där färjan går till Ljusterö går det åter väldigt långsamt. Vi fastnar i en frysande is-sorbet och vi är osäkra på om det finns öppet vatten söderut. In mot land ligger is och vi kan inte ta oss till färjelägret på grund av hård is. Vi stannar upp en stund, tittar oss omkring och funderar. Vattnet vi paddlar på håller på att frysa. Vi måste i land omedelbart. Enda utvägen är att paddla norrut igen. Vi når en udde genom att skovla oss genom femtio meter stelnande issörja. På en sommarstuga visar termometern -8 grader. Vi spikar fast tältet på strandkantens is och sover gott även den femte natten.

På morgonen är himlen för första gången klarblå och solen skiner på vårt tält. Vi står och njuter utanför iklädda våra underställ och tittar oss nöjt omkring. En kvinna iklädd en flera nummer för stor scooteroverall kommer pulsande genom snön och bryter tystnaden. Vi får veta att vi klivit iland vid ett gammalt sågverk. Ryktet om de två infrysta paddlarna har spridits fort i den lilla byn. Hon förfasas över vår vackra färd. Vet ni inte att det är 10 minus?! Alla i byn pratar om er! Är ni inte kloka?

 Följ oss på
Facebook