Taggade efter Djurgårdsvarvet förra onsdagen mötte samma personer upp för en repris, men den här gången med Anders och Maria E i varsin kajak istället för tillsammans i Anitan. Niclas tog chansen att följa med, med ursäkten att det bara var en tillfällighet eftersom han egentligen hade velat paddla kex (åhå, ska vi tro på den?). Kajaker och inte minst paddlar valdes noga, undertecknad valde att kopiera TAs val för att denne inte på något sett skulle ha fördel under paddlingen. Sen bar det iväg. En justerad lampa vid slutet på Husarviken, därefter paddlades det målmedvetet till första vattenpausen vid andra piren. Anders valde att inte stanna alls utan vispade förbi för att istället vila på paddeltagen.
Dallerhavet passerades lätt, inga vågor alls den här kvällen. Regnet som vräkt ned hela dagen hade slutat precis när vi skulle lyfta fram kajakerna på bryggan, och fastän himlen hotade med regn fick vi uppehåll hela turen och det fanns tid och kraft att skänka en tacksam tanke till vädergudarna och konstatera att Stockholm är vackert i kvällningen.
Niclas och TA drog växelvis i täten, men vid Beckholmsbron råkade undertecknad ligga först och höll därmed på att missa enda tillåtna passagen. Skarpa rop hördes och kursen ändrades i tid så att kajaken gled mellan brostolparna med skyltar ovanpå. Därpå vattenpaus och en fundering på att kliva upp på Thai-ställets gästbrygga för en snabb öl. För kallt! Irish coffee istället då? På ett thaiställe? En annan gång!
Allihopa tog rygg på Harry som visade hemliga vägen vid Grönan. Väl på andra sidan fick Niclas ragg, och inte bara en brud utan två! "Ja, det är jättehääärligt att paddla!" ;)
Helt tomt på flytkrogen, den som var knökfull förra onsdagen - vad har hänt? Ingen sightseeing-båt att lifta med i Djurgårdsbrunnskanalen så det var bara att gneta på. Väl ute ur kanalen var det TA som fick napp. Hörde bara hälften men jag tror att han blev inbjuden till roddarklubbens bastu av en dam i gult? Vi andra fick order om att paddla vidare utan TA men det ville vi visst inte vara med om, så TA fick snällt ta täten tillbaka.
Niclas och TA kampade resten av vägen hem. Både Maria och Anders fick in snittsen med att ligga på rulle och fnittrade glatt sista biten mot Husarviken. Själv ångrade jag grymt att jag inte valt min vanliga paddel. Harry, Anders och Maria paddlade i trupp in mot bryggan. TA, Niclas och undertecknade ökade takten något och kom in till bryggan i nämnd ordning. Kan hända att ingen vågade utmana Mästaren av fula spurtknep? ;o Eller så har TA helt enkelt för hög frekvens för oss vanliga dödliga?
Kul tur! På´t igen nästa onsdag!
