Hur sannolikt är det att det blir paddling när det snöar, är mörkt, 1-2 minusgrader och vindprognosen är SO 9 m/s och upp till 14 m/s i byarna kring Lidingö?
Väldigt sannolikt. Tills Gunnar ringde och undrade varför alla andra avbokat: "är det något jag inte hajar?". Jag började vackla, hur sannolikt är det egentligen att det skulle gå att paddla..? Vi började resonera om att ta Yoo-a-Kimen på vagn till kalhygget eftersom det med all sannolikhet ligger is kring bryggan. Det har ju varit minusgrader i två dagar... "men hur kul är det"... "nä, man kanske ska inse faktum..."...
Men efter ett tag infinner sig den rätta känslan. Man kan inte veta hur det är om man inte är på plats. Och för det mesta brukar verkligheten vara enklare än prognosen antyder. De mest osannolika turerna brukar bli de finaste. Gunnar accepterar att vi rekar på plats, går det inte åker vi hem. På med vindglasögon, löparskor, ryggsäck och iväg.
Entusiasmen över det vackra vädret gör att jag flyger fram. Vid ladan upptäcker jag att hela viken är fri från is! På ytan ligger några centimeter sorbetliknande sörja, men det är ju inga problem. Sorbet är mjukt.
En till pannlampa lyser bortom de fallande snöflingorna. Cyklistens knän når upp till hakan där han kämpar sig fram genom snön. Gunnar har lånat sonens cykel. För att förenkla morgondagens tur sopar vi bort en decimeter snö från trädäcket.
Vi glider ut med större svängradie än vanligt, sorbeten är svårsvängd och glidet dåligt. Utanför viken konstaterar vi att det fläktar, men inte i närheten av vad meteorologerna gissat. Vi har fattat rätt beslut.
Med våra lampor syns vi bra. Men den här kvällen är det inte många andra ute..
Träden är vita och klipphällarna böljande snöklädda. En exotisk upplevelse runt hörnet som vi antagligen är ensamma om.
Osäkra på om sorbeten fryser paddlar vi tillbaka efter att ha rundat Fogdholmen. På kajakerna fryser ingen is. Lite konstigt, för snön vi sopade undan var fluffig som sockervadd. Sorbeten är lika mjuk åt andra hållet.
Vid ladan är det märkligt ljust. Landgången syns nästan lika tydligt som på dagen trots att pannlamporna är släckta. Det blev en enkel tur. Att paddla i en minusgrad i snöväder är ju mycket lättare än att paddla i en plusgrad och regn. Vi är helt torra.
Euforin ger fina löpsteg hem.
