Stockholm-Danmark

Äntligen på väg!

2001-04-07

Isen försvann från bryggorna vid Vaxholms Kanotsällskap några dagar före avfärd
och färden kunde därför starta som planerat från "hemmahamnen". Trots sen
utannonsering av avfärden kom det mycket folk. Det var tur att det inte kom ännu
fler eftersom bryggan höll på att knäckas på mitten! Det var familj, vänner, medlemmar ur flera kanotklubbar, flera förhoppningsvis blivande paddlare, några
utrustningsleverantörer, representanter från Utsidan.se, med flera. Även några
representativa representanter från PRO var där (?!!): de mycket välmeriterade
långfärdspaddlarna Jim Danielsson, Bengt Hansson och Bengt Larsson.

Jag var mycket trött och hungrig eftersom det hade blivit en sen kväll och en tidig morgon. Lyckligtvis trollade Bengt Hansson fram några wienerbröd.

Efter hurrarop och en massa kamerablixtar lämnade jag bryggan något fundersam
över vad jag gett mig in på. Det är en mycket lång färd och mycket kommer att hända. Förhoppningsvis inget som gör att jag måste avbryta.

Jag fick sällskap av Johan Norberg de två första dagarna. Det var bra med en mjuk övergång till ensamheten.

Naturupplevelserna började redan en timme efter avfärd. Jag såg något i en skogsslänt som jag trodde var fasaner. Vi paddlade närmare och Johan konstaterade att det inte var fasaner utan nio påfåglar! De spankulerade ned mot strandkanten tills några bara var några meter från våra kajaker.

De två första dagarna var det motvind och duggregn. Därefter följde ytterliggare tre dagar med motvind, men upphåll och ibland sol. Den femte dagen var det sned medvind och snöblandat regn hela dagen, utom på kvällen då jag satte upp tältet. Då haglade det.

På morgonen den sjätte dagen löd SMHI:s sjörapport: Nordlig vind. Tio till kuling femton meter per sekund, på eftermiddagen upp till kuling sjutton meter per sekund.

Vindhastigheten dämpas av friktionen mot öar, så jag kröp ut ur tältet för att göra en lokal bedömning genom att titta på havet. Under natten hade det snöat ett par centimeter. Havet såg paddelbart ut, så jag lät bli att betrakta mig som inblåst.

Det var onekligen kraftig vind, lyckligtvis nästan rakt bakifrån. Kajaken är stadig då den är lastad och allt kändes bra, så det var bara att veva på. Det är inte mycket i livet som är lika roligt som att surfa i rejäl medvind! Ibland blev det dock ganska struligt bland vågbergen som svepte fram. Speciellt vid uddar och i smala sund bildades mycket "intressanta" vågsystem.

Sent på eftermiddagen nådde jag Västevik där jag blev mycket väl mottagen av Ingvar och Britt-Marie Ankervik på Vituddens kanotvarv, det är förövrigt där min kajak är tillverkad. Lokaltidningen kom och tog lite bilder (anledningen till deras intresse var att de trodde att jag var den första som färdades genom en nymuddrad kanal i närområdet).

Det blev en tämligen hektisk tid före avfärd. Så här i efterhand vill jag tacka min familj som haft överseende med ett tämligen stressat beteende från min sida. Jag vill också tacka Leif Hanson, Johan Norberg och framför allt Daniel Ersson för all möjlig och omöjlig hjälp.

Västervik

2001-04-14

Jag fick sällskap av Ingvar Ankervik en timme, sedan blev jag åter ensam. Det var flödande solsken och lätt medvind. Inte mycket att klaga på! Fina skärgårdar här (det har det varit tidigare också, men det är lättare att notera när det inte regnar). Jag såg några hjortar och som vanligt en mängd fåglar. Vildgässen flyr skrikande direkt då de ser mig, alfåglarna flyger istället en extra sväng för att studera mig lite närmare.

Mellan en sulfatfabrik och ett kärnkraftverk!

2001-04-15

Igår kväll frös vattendropparna på kajaken till is, så jag förstod att det skulle bli en kall natt. Då jag vaknade på morgonen var det -5 grader och en tunn ishinna i den lilla viken där jag slagit upp mitt tält. Den "något fuktiga miljön" gör att kylan vid denna temperatur upplevs som väsentligen kallare än tex i torr fjällmiljö.

Kraftig motvid och sol hela dagen. Passerade Oskarshamn långt ut till havs. Sov i en idyllisk skärgård belägen mellan Simpevarps kärnkraftverk och en bolmande sulfatfabrik. Har aldrig sett så mycket svanar som här, de verkar leva gott på kväveutsläppens(?) följder.

Motvind!  

2001-04-18

Efter att ha blivit avvinkad i Kalmar stretade jag mig fram mot kontinuerligt duggregn och en motvind på 6-8 m/s i åtta timmar. Vågtopparna bröt lite här och där. Lite struligt med grunda och steniga områden. Höll på att fastna på en mycket grund sandbank.

Motvind och gegga... 

2001-04-19

Vaknade till ljudet av regn mot taket på min lilla etta med kokvrå. Åt frukost, lyssnade på radio och plockade lite med prylarna i väntan på ett uppehåll i regnet. Det blev en dag med bara lite regn, men motvinden svek inte.

Här i trakterna finns det en hel del fågelskyddsområden nära kusten. I ett försök att undvika ett sådant och den på kvällen igen kraftiga motvinden försökte jag smita genom en kanal söder om Kristianopel. Det resulerade, som vanligt när man försöker gena på små kanaler, i att jag vadade genom någon slags stinkande och stövelsugande sörja som geggade ned lite av varje. Naturligtvis kom jag inte igenom, antingen pga det låga vattenståndet eller dålig lokalkännedom. Jag sköt upp problemet till morgondagen genom att vända och sätta upp tältet.

Kanotklubben i Karlskrona

2001-04-20

Ännu en frostmorgon.
Kanotklubben Eskimå i Karlskrona hörde av sig och undrade om jag ville komma förbi. Det är lite kluvet det där med att besöka folk. Jag har hittills paddlat mellan 25 och 49 km/dag. Jag bestämmer normalt aldrig i förväg var jag skall sova, det får väder och dagsform avgöra. Undantaget till detta är då jag blir inbjuden någonstans, men om platsen jag blir inbjuden till tex bara liggger 20 km från min tältplats blir det ju en väldigt kort dagsetapp -speciellt om det är medvind den dagen. Dessutom blir det nästan alltid en omväg.

Naturligtvis är det skönt att duscha och trevligt att träffa människor och ibland måste ju mat- och vattenförråd fyllas på, men det tar en massa tid. Det blir totalt sett lätt en halv dags "fördröjning". Det är naturligtvis kul att ha något nytt att fundera över de kommande dagarna, men varje "fördröjning" innebär också att jag kommer hem senare. Det är ju bra om jag hinner hem innan isen lägger sig... Slutsatsen blir att jag gärna besöker folk, men det kan tyvärr inte bli för ofta. Jag var därför lite tveksam till ett besök i Karlskrona.

Igår kväll då jag skulle genom kanalen blåste det och de små "ripplarna" på vattenytan gjorde att botten inte syntes. På morgonen var det vindstilla, så botten syntes tydligt och det var nu lätt att hitta en farbar väg genom den grunda kanalen.

Jag bedömde häromdagen att motvinden var 6-8 m/s. Det var nog mycket mer. Jag
talade idag med en fiskare. Han sade att det igår kväll blåste 10-11 m/s (motvind för mig). Det blåste kraftigare motvind än så när jag trodde det blåste 6-8 m/s.

Jag såg under dagen en säl och långt ut till havs en enorm plattform som monterade vindkraftverk. Sol och en lätt smekande medvind gjorde att det gick ganska snabbt framåt och det verkade som om ett besök i Karlskrona skulle passa bra.

När jag kom fram till kanotklubben fick jag inte tag på personen som sökt mig, men jag ringde en annan klubbmedlem som slängde sig på cykeln och kom flåsande ett par minuter senare.

Möss under tältet 

2001-04-21

Sidvind och duggregn. På kvällen prasslade några möss runt kring tältet. Efter ett tag började de springa runt under tältgolvet. När några började pressa sig fram under liggunderlaget blev det lite obehagligt och väldigt svårt att sova...

Rutinerna börjar nu falla på plats. Jag vaknar 6-8 på morgnarna och brukar inte "gå till jobbet"/sätta mig i kajaken förrän mellan 10.00-12.00. Sitter oftast hela dagen i kajaken utan att kliva ur. Äter under dagen mat som jag har lätttillgängligt. Dricker genom en slang. För att göra färdvägen så kort som möjligt paddlar jag, när vädret tillåter, från udde till udde. Ofta är jag därför flera kilometer, ofta en mil eller mer från land. Detta gäller naturligtvis främst längs kustområden utan skärgårdar, finns det skärgård finns det ju öar lite här och där.

Eftersom jag vanligtvis inte kliver ur kajaken måste jag kissa ett par gånger per dag sittandes i kajaken. Ibland blir det bråttom och jag hinner inte alltid in till en lugn plats. Ibland sitter jag därför i min kontorstolsbreda farkost och guppar på vågorna flera kilometer från land och "lägger en båge över relingen".

Jag kliver oftast upp mellan 18.00 och 20.00. Sätter upp tältet och bär in alla prylar som behövs. Orkar inte tända köket utan lagar till något med varmt vatten ur termosen.

Käka silicon...

2001-04-22

På morgonen upptäckte jag att det inte bara är kvinnor (eller är det männen?!) som tycker om silicon. Mössen hade knaprat i sig delar av siliconmunstycket till min drickaslang.

Regn och kraftig sid- och medvind hela dagen.

Sand, sand, sand... 

2001-04-23

Tältade bredvid ett skjutfält. Kunde inte paddla förbi, enligt anslag skulle militären leka idag. Vinkade till mig en grönklädd herre som sade att de bara skulle spränga lite. Det var ok att paddla förbi om jag höll mig några hundra meter ut. "Lite splitter skall väl en karl tåla" tänkte jag och vevade på.

Regn från morgon till kväll. Slabbigt att riva tält och sätta sig i kajaken då det regnar. Lätt medvind, stora dyningar. Tråkig kust, inga öar, bara sand, sand, sand och "kanonbunkrar" med ett par hundra meters mellanrum.

Tältade på nåder i hamnen i Simrishamn

Passerat Ystad 

2001-04-25

Fortsatt blåsigt. Det är svårare att paddla här längs de skärgårdslösa och långgrunda stränderna. Vågorna blir större och gammal dyning rullar in. Vid stränderna bryts vågorna till vitt skum. Försmak på Danmarks västkust.

Skanör 

2001-04-29

Trevligt i Abbekås, de jag talade med där var mycket vänligt inställda till paddlare. De hade dessutom träffat flera jag känner.

Stannade ett tag I Trelleborg (lika bra att välja en vacker plats när jag ändå gör en paus. Jag sov mellan parkeringsplatsen för importerade bilar och oljecisternerna...)

Det har vid flera tillfällen varit dimma med en sikt på väl under 100 meter. Struligt när det är långgrunt och stenigt. Det har också varit en del sol.

Mycket struligt att runda sandreven kring norra Skanör med Falsterbo. Det regnade och blåste. Sanslöst långgrunt.

Anlände till Skanör norrifrån i regn och 8 m/s motvind lagom till en sjörapport som lovade 6-10 m/s sydlig vind för överfarten till Danmark. Det tyckte jag var för mycket, så jag lade mig att vila i tältet. Då jag piggnade till var det fullständigt idealiska förhållanden: ostlig vind 5-6 m/s, dessutom sol. Mycket, mycket frustrerande. Jag vågade inte riskera att paddla över utifall att rapporten skulle falla in.

Då jag gick ned de 7-8 metrarna till kajaken upptäckte jag att någon stulit halva min instrumentpanel: klockan. Detta trots att det är mycket folk i området, eller just därför?