Danmark

Danmark 

2001-04-30

Paddlade 27 kilometer væsterut från Skanør och anlände till Danmark.

Mulet, lite disigt och 4-7 m/s snett bakifrån. Jag använde för första gången min lilla Garmin GPS och hade även användning för kompassen på min Suuntoklocka (det var en annan klocka som blev stulen). Det är bra med dubbla system så man kan vara dubbelt säker på att allt blir rätt...men det är egentligen tveksamt om det är dubbelt så säkert när man sitter mitt på havet och pillar med diverse småsaker...

Lyxresa! 

2001-05-01

Min första tid i Danmark kunde inte varit bättre!

Jag blev mött av den danske långfärdspaddlaren Kaj Poulsen. Kaj har bland annat paddlat från Danmark till Nordkap och från Danmark till Haparanda och tillbaka till Stockholm via Åland. Kaj är lika lång som jag, men väger drygt trettio kilo mer. Den extra vikten består tveklöst bara av muskler. Det är en mycket kraftig man.

I sommar skall Kaj göra ett försök att ta sig runt delar av Svalbard med en likadan kajak som jag har. Han skall bland annat ta sig trettio kilometer över en glaciär (han slänger väl upp den lastade kajaken på axeln och går över...).

Många som paddlar långfärd minskar sin kroppsvikt med 100-200 gram per dag. Eftersom jag bara väger 70 kg och skall vara borta 8-9 månader kan jag inte riskera att gå ned så mycket i vikt. Jag äter därför mycket och ofta. Vid middagen blev det därför inte några rester till katterna, jag länsade faten... Ibland undrar jag om jag har binnikemask! Det är gott med omväxling till min ganska ensidiga diet. För det mesta blir det couscous med tonfisk/sardiner/vita bönor.

Nästa dag paddlade Kaj med mig. Hans "kone" Anne, som hade noterat hur mycket jag äter, hade gjort matpaket till oss. Kaj fick ett paket obetydligt större än en tennisboll, mitt paket var nästan stort som en handboll!

Vi paddlade längs Stevns Klint, en drygt mil lång och mycket vacker kalkstensklippa som är 20-40 meter hög.

På kvällen anlände vi till något som verkade motsvara en svensk folkhögskola. Kaj hade ordnat så jag kunde tälta där. Genast blev jag erbjuden en dusch (jag tror det hette någonting i stil med "sprutbad" på danska).

Efter frukost på skolan morgonen därpå fick jag ytterligare ett matpaket från skolans kök...

Dagen efter paddlade jag till en roddklubb med en liten kajaksektion. Där blev det återigen en dusch.

Min färd börjar nästan urarta till en lyxresa!

Irland?

2001-05-07

Här i Danmark har det varit varmt hittills. Nästan för varmt, det blir svettigt. Jag paddlar nu utan mina paddelhandskar från Snap Dragon (de höll händerna komfortabelt varma hela den kalla tiden i Sverige). En hel del blommor har kravlat ur marken och på många träd har löven slagit ut.

Det är ganska oskyddat här och ofta extremt långgrunt. Det komplicerar tillvaron en del. Jag frågar ibland fiskare om lokala förhållanden när det gäller strömmar mm. De avråder mig nästan alltid från att paddla överhuvudtaget eftersom de tyvärr tror att en kajak är ungefär lika sjösäker som en sko. Att de alltid är skeptiska till min farkost gör att det är svårt för mig att göra vettiga bedömningar. Fiskarna verkar dessutom ibland överdriva lite för att avskräcka mig.

Som jag skrev här om dagen blir min mat ibland ganska torftig. För någon kväll sedan letade jag fram en konservburk med en blandning av hommous (mosade kikärtor) och tahini (malda sesamfrön). (i Trelleborg fanns allt möjligt konstigt till salu) Tyvärr hade jag varken bröd eller olivolja och naturligtvis inte heller persilja eller paprikakrydda, men det gjorde inget, jag hade ju en tub med räkost! Tur att jag haft matlagning på hemkunskapen i skolan så jag inte står rådlös när allt verkar hopplöst! Jag funderar på att leta upp en mataffärsnart...

Undrar vad jag skall hitta på när jag kommer hem? Öppna restaurang kanske!? Några enstaka gånger köper jag för övrigt lagad mat.

Jag anlände till Tårs havn på västra Lolland en kväll då havet var stilla. Jag var då tyvärr för trött för att paddla de 15 km över Stora Bält.

Dagen därpå blåste det 10 m/s från norr. Jag hade blivit varnad för starka strömmar i Stora Bält av andra paddlare som fått betydande problem där. Jag pratade med de lokala fiskarna, de avrådde mig (som vanligt) bestämt från att paddla över. Enligt väderrapporten skulle det blåsa upp till 10 m/s i flera dagar. Jag har inte passet med mig och det vore, bland annat därför, olämpligt att blåsa till Tyskland. Det gick en färja 500 meter från mitt läger. Det var ett svårt beslut att fatta, jag har ju haft för avsikt att färdas för egen maskin hela vägen. Jag ville inte bli sittande där i flera dagar och jag vill inte ta risker helt i onödan, så jag tog färjan. Jag ångrar det inte, för under överfarten såg jag hur havet såg ut. Där skulle jag inte ha velat paddla. Utöver en nord- och en sydgående ström var det dessutom vältraffikerat. Det var förövrigt inte någon liten process att baxa kajak och utrustning över en del av en äng och sedan upp på kajen. Det tog drygt två timmar.

Efter att ha tänkt en hel del kan jag mycket väl tänka mig att ta till fler "flexibla lösningar" framöver. Jag gör den här färden för min egen skull och inte för någon annan. Påfrestningarna har varit stora, och kommer framöver att bli ännu större. Ibland behöver jag några "psykologiska presenter".

Då jag kom över med färjan slog jag upp tältet och sov. Dagen efter skulle det blåsa upp till 13 m/s och strömmen skulle vara stark och mot vinden. Istället för att paddla drog jag då kajaken på vagnen 10 km tvärs över ön Langeland. Då jag kom över såg jag på en vindmätare i en segelklubb att det båste 10-12 och i byarna upp till 17 m/s. Det blev till att avvakta.

Paddlade dagen efter i sol och svag motvind västerut längs sydsidan av Ærø. Bitvis var det höga lodräta "sandklippor". På vissa platser var ovansidan kuperad och täckt med betat gräs och yviga buskar. Mycket vackert. Det såg ungefär ut som på Irland. Tror jag, för jag har aldrig varit där. Det såg i alla fall ut som i Danmark!

Sedan starten har jag nu paddlat, lyft, bänglat, baxat och dragit kajaken 1000 km.

Vid Jyllands ostkust

2001-05-08

Blåste och surfade till Gråsten på Jyllands ostkust, ca 25 km nordost om Flensburg. Frågade en seglare om det fanns en roddklubb där. Det fanns det. Där blev jag, precis som på tidigare klubbar jag besökt, mycket väl mottagen.

Kajaken på hjul... 

2001-05-09

Hade tänkt att dra kajaken med vagnen till en å ca 35 km västerut, men jag hade fått reda på att det inte gick att paddla den första milen pga att ån var lite igenvuxen. Jag skulle alltså behöva dra kajaken ca 45 km. Några medlemmar erbjöd sig att skjutsa mig till ån. Det var ostliga vindar, den bästa vindriktningen för att paddla på Jyllands västkust. Det var onekligen bra att komma till västkusten så fort som möjigt. Jag tackade därför ja. Verkligen otroligt hyggligt!

Vadehavet på västkusten 

2001-05-10

Anlände via Vide å till Vidå sluss vid Vadehavet. På Vadehavet är det mycket svårt att färdas. Vattnet är grunt och det är tidvatten. Vid lågvatten blottas sandbotten över enorma ytor. Det är alltså risk för att vattnet plötsligt försvinner under kajaken

Vandring 

2001-05-11

Vaknade 03.00 och sjösatte 05.00 för att vara på rätt plats vid rätt tidpunkt. Var mycket, mycket trött. Dessa vatten är mycket svårnavigerade och kräver fullständig koncentration. Jag vände, jag var alltför sömnig. Det var dessutom motvind. Den ostliga vinden hade upphört. Jag försökt sova, men det gick inte.

Att gå med kajaken på vagnen kräver inte så mycket koncentration. Jag släpade kajaken till en väg och lyfte upp den på vagnen. En jobbig och tidskrävande process. Det gäller att inte skada kajaken och att inte tappa bort prylar när man lastar om.

Jag gick på landsbyggden bland åkrar, kor, hästar och får. Ingen jag mötte vågade tilltala mig, men alla hälsar i alla fall tillbaka när jag hälsar. Jag förstod varför de nästan undviker mig när jag passerade ett hus med stora fönster där jag såg en spegelbild av mig själv. Jag är klädd i en blå brynja och ett par korta cykelbyxor som tidigare var helt vita. För att skydda ansiktet mot solen har jag en rånarluva som jag dragit upp över läpparna. Kepsen är vänd med skärmen mot solen och mellan solglasögonen och näsan har jag klämt in ett maskrosblad. Jag ser helt enkelt inte riktigt klok ut, men klädseln är i övrigt ändamålsenlig.

På kvällen, efter att ha gått 23 kilometer, tältade jag längs en mycket smal asfaltsväg. Mellan vägen och åkern bredvid var det ett uttorkat dike. Jag hade lyft ned kajaken från vagnen och lagt vagnen bakom tältet. Det passerade ett par personer under kvällen. Ingen frågade vad jag pysslade med.

Sov vid bondgård 

2001-05-12

För att stoppa översvämningar från havet har de byggt stora vallar längs den här låga kusten. På vallarna går det vägar. Det fungerar inte så bra att dra kajaken på grus, så jag frågade alla jag mötte vad det var för underlag på dessa vägar. Första personen sade att det var grus. Andra personen sade att det var 90 procent asfalt och tredje personen sade att det var mest asfalt men att det är stora stycken som är lagade med tennisbollsstora stenar efter en storm i december. Jag valde inte den vägen och missade därför tyvärr Mandø. Det är en ö som bara har synlig vägförbindelse vid lågvatten.

Vädret var som dagen innan, molnfri himmel och 21-23 grader i skuggan hela  dagen. Det är varmt att dra kajaken i den värmen. Det finns ingen skog här, så jag går alltid i solen.

Jag gick på större vägar för att komma snabbare framåt. För att variera synintrycken gick jag på kvällen genom en liten stad som heter Ribø. Ingen hade tilltalat mig på hela dagen, men eftersom det var lördag kväll var det gott om alkoholpåverkadde människor ute på gatorna. Plötsligt skulle alla prata med mig. Den ende nyktre personen som vågade tilltala mig var en tysk som åkt motorcykel till Ribø för att dricka en kopp kaffe.

Tältade vid en liten bondgård efter att ha dragit kajaken 32 km.

Alla lever inte i Stockholm 

2001-05-13

Talade lite med bonden på morgonen. Han föddes på gården 1935 och hade bott där
sedan dess. Hans mor som bott på gården hela sitt liv dog för ett par månader sedan. Nu bodde han där själv med sina åtta kor och en katt. Finns sådant fortfarande??!!

Gått 20 landmil! 

2001-05-18

Av en massa olika anledningar (inte rövsjuka) har jag nu gått hela vägen från Vidå sluse vid Højer på sydvästligaste Jylland till Struer i Limfjorden. Det blev 205 km och tog totalt åtta dagar, varav jag vilade två. Om jag trodde att det hjälpte skulle jag slänga innersulorna till mina gympadojjor och ersätta dem med "wunderbaums".

Den fjärde dagen var fötterna ganska sargade, så när jag hittade ett matställe där man fick äta så mycket man ville för 45 Dkr tog jag en paus på två dygn. Tyvärr fick man bara stanna på restaurangen två timmar åt gången...

Att dra kajaken på vagnen fungerar bra. För att inte få kajaken i svängning vickar jag ganska markant på höfterna och eftersom jag drar den går jag något framåtböjd. Jag tror att det ser ganska elegant ut... Sedan jag fick problem med blåsor på ena foten (klövsjuka?) och andra benets hälsena blev min gångstil ytterligare förskönad. Jag tror till och med att John Cleese hade varit imponerad!

När det gäller hälseneproblemen var det förövrigt än en gång bra att vara sjukgymnast.

Utöver att jag höll på att bli inasfalterad, har blivit utsatt för eldöverfall när jag råkade hamna i en militärövning och vid ett flertal tillfällen varit nära att blåsa av vägen pga kraftiga västliga vindar har det inte hänt något speciellt.

Jag kommer inte att paddla runt "mössan" på Jylland, utan jag paddlar österut genom Limfjorden.

Konstraster 

2001-05-19

Det var kuling och alltså vilodag.

Det har blivit en resa med mycket stora kontraster. Efter att ha dragit kajaken i drygt en vecka under mycket olika, men alltid fysiskt jobbiga förhållanden, var jag plötsligt hembjuden till Tage och Ulla Øe (medlemmar i Struers kajakklubb) och intog en delikat måltid vid ett bord med dukar, servetter och trevligt sällskap. Det var stor skillnad mot att huttrande stå vid vägkanten i regn och sleva i sig en burk med vita bönor under tiden som lastbilarna brummade förbi!

På tidigare kajakfärder har jag funnit ett nöje i att paddla långt och länge. Det gör jag i viss mån fortfarande, men mycket mindre än tidigare. De plötsliga kontrasterna, alla oväntade vändningar i tillvaron och möten med människor är saker jag uppskattar mer och mer.

Möten 

2001-05-20

Det vore orimligt att här i dagboken nämna alla människor jag möter, men det vore ännu mer orimligt att inte nämna bröderna Arne och Ove Høyer. De var med och startade Struer kajakklubb 1941 och de paddlar fortfarande. Ove har precis som jag gjort amfibiska färder, så vi hade en del att prata om. 1995 paddlade Ove 7000 kilometer. Det är mycket på ett år, speciellt om man är sextinio år gammal (ung!). Arne tog silver i 500 meter stafett på OS i Rom 1960. Han berättade lite om det och han var mycket stolt över att han höll jämnt med Gert Fredriksson. Vi pratade om olika saker, men bland annat kommenterade han att det alltid är ont om kajakplatser i klubben (det är alltid samma problem i alla kajakklubbar: inaktiva medlemmars kajaker tar upp plats så att nya aktiva medlemmar inte har möjlighet att förvara sina kajaker). Arne sade att på 40-talet var det inget problem: "...då lade vi alla dammiga kajaker på majbrasan...".

På förmiddagen var det sol och ganska lugn vind. På eftermiddagen var det kulingvarning på västra Östersjön, Kattegat och Skagerak. Eftersom jag pratade med alla som kom ned till klubben kom jag inte iväg förrän vid halv ett. Det började blåsa kraftigt snett framifrån, så jag gjorde som medlemmarna i klubben gjorde i sina motionskajaker: kröp nära land. När jag senare fick medvind gjorde jag som man gör om man har en VKV Seagull Offshore: surfade! På kvällen då jag kom till Nykøbing M sade en seglare att det blåst 10-12 m/s.

Under hela eftermiddagen skrattade jag till och från högt då jag tänkte på Ove eller Arne. Jag hoppas jag är lika vital om 40 år!

Då jag studerade till sjukgymnast/fysioterapeut läste vi att det enligt undersökningar finns många sjuttioåringar som har bättre kondition än värnpliktiga i Sverige. Fysisk form är en färskvara som inte kan köpas för pengar. Det kräver en egen insats, men det ger mycket tillbaka. Ett längre och friskare liv till exempel.

"Var är vattnet broder, var är...?" 

2001-05-22

Det är bara på ytan det ser ut som om det finns vatten här i Danmark!!

Mellan Løgstør och Aalborg var det strömt och fullständigt sanslöst långgrunt. Lyckligtvis markeras ibland grunden av måsar som står på sanden -ofta flera hundra meter, ibland flera kilometer från land. Stora ytor (flera kvadratmil) är det bara en halvmeter djupt! Kajaken behöver ju inte så mycket vatten, men paddeln gör det. För att slippa skotta sand med paddeln följde jag farleden och den slingrade sig fram i ziq-zaq. Helt otroligt. Jag kände mig som en segelbåt på kryss. Att de stora fartygen klarar de snäva svängarna är verkligen beundransvärt.

Jag kom till Aalborg på eftermiddagen. Fysiskt var jag trött, men jag hade lite mental energi över, så jag gick på Marinmuseum. Där fanns det bland annat stridsvagnar och en helikopter, men ingen kajak (?!).

Jag tältade vid kajakklubben. Den är belägen mellan två roddklubbar, den ena för damer och den andra för herrar (!). På kajakklubben var det myllrande aktivitet och som vanligt var jag mycket välkommen. Det är skönt att duscha och kul att snacka lite med folk.

Allborg till Jyllands östkust 

2001-05-23

Det skulle blåsa medvind ca 5-8 m/s enligt meteorologerna. Det verkade som om det blåste betydligt mer än så i byarna, dessutom var strömmen i samma riktning. Under en minut satte jag på min Garmin GPS och studerade hastighetsmätaren. Den pendlade mellan 6.8 och 8.2 km/h. Det är en ganska bra fart om man paddlar långfärd, men under tiden som jag mätte doppade jag inte ens paddeln!

I Hals vid Jyllands östkust såg jag en vindmätare, nålen flög upp till 15 m/s i byarna. Det var alltså nästan kuling. Det hade meteorologerna missat helt, i alla fall de danska!

Jag hade redan bestämt mig för att ta färjan mellan Fredrikshamn och Göteborg istället för att göra den 38 km långa överfarten från Læsø till Sverige. Att den här vinden kom utan att meteorologerna hade varnat om det gjorde att jag tyckte det var ett mycket bra beslut.

Avslutade dagen med att dra kajaken på vagnen 20 km norrut i riktning mot Fredrikshamn.